Upp som en sol, ner som en pannkaka............

Ja, idag är ingen rolig dag....

Jag var rätt snuvig på fm, men so what! Baggis!

Sen så blev allt så tungt. Kroppen, andningen, jag blev så seg. Som att gå i sirap.

Ställde in både gympa och paraffindoppet. Läste ut en o en halv bok, bara satt.

Hostade mer o mer. Fryser. Tog på dubbla lager när jag gick ut.

När jag gick från altan uppför min lilla backe o förbi bilen, började jag flåsa.

Då förstod jag att jag börjar bli kass.

Fast jag egentligen mår bra, förutom trycket i bröstet.

Förr när jag kännt denna udda känsla har det varit lungiflammation på gång.....

Det har hänt ett par, tre gånger i mitt liv.

Jag gick i alla fall, mycket lugnt o stilla upp o matade hundarna och tog en sväng med dem. Valle i koppel, hade inte orkat om han börjat mucka med Troy.

Gick sen väldigt sakta uppför min backe hem. Noterade att det var ett ljuvligt väder, och att solen sprängde rakt in i ögonen.

In och satte mig i fåtöljen. Vaknade 3 timmar senare. Ställde faktiskt in barnhelgen. Det har jag nästan aldrig gjort!

Nu känns det sådär, får väl se vad det blir av detta.

Kroppen är sirap, men själen är rätt pigg i alla fall.

Jag var väl för glad i går, det straffar sig ALLTID att säga att man mår bra!

Varför?

När man gnäller över krämpor så borde de ju lätta, men inte.....