Lite lammfrossa.

Men jag börjar med en bild på katten med stort K. Han är bara så mäktig!

"Ville du nåt, eller?"

Å här kommer de! Igår kom ett gäng ut ur lammningsboxarna de har privat med sin mamma. Nu laddar de för gangsterfasoner o race. Än så länge är det för trångt för sånt, men vänta bara tills mammorna lammat klart o det blir lite luftigare i boxen.......

Skriver inget om lammbilderna.

Kommentarer överflödiga.......

Visst är de fina!

---------------------------

Var med barnen på "snöhögen/grushögen" i Skeppsviken o klättrade i helgen.

Nu släpper isen i Byfjorden. Förra veckan var det is över det hela när vi kollade in utsikten. Våren kommer nog, trots allt!

Valles kärvänliga syster.......

Jag har blivit hårt kramad. Av en hund. Faktiskt första gången.
Hälsade på hos Bc-owner, där var ju en dam som hela tiden ville synas mest! Valles busiga syster, Kate, eller Kätan som hon också lystrar till, ställde sig på två ben, tryckte sig hårt mot mig o höll om mig med frambenen. En bamsekram blev det. Hon är speciell, den damen. Skönt att veta att det är en snäll hund, när det blir en sån närkontakt!

Gammelmor ville inte vara sämre utan satt fint o såg söt ut.
"Titta på mig åxå!"

Jag fick lurat med mig deras matte ut på en promenad, innan jag åkte därifrån, o vi gick en sväng på hennes domäner. Kul, jag har aldrig varit in på den vägen. Efter att ha gått i skogen en bit, kikat på grannens hästar, o gått en bit till, så kom vi till hennes mammas hus.
Det gillade Ajwon, hon hade lösa FÅGLAR!, såna som man jagar!, i trädgården. Härligt!

De här väntar på att våran ska komma till baljan, tror jag. Väldigt söta små ankor.

Till Ajwons förtret så blev hon kopplad. Det var inte helt populärt, men lugnast för mig.

Snacka om att vara kamoflageklädda. Inte helt lätta att se mot löven, de här pippiarna.

När vi pratat en stund med Bc-owners mamma, så gick vi vidare, det var dags för mig att åka hem. Tack för en go promenad. Alltid gott att komma ut lite!
----------------------------------

Nu har jag fått en vidrig hosta, som gör att jag nog inte promenerar nåt speciellt på ett tag. Så jag får tänka på denna promenix, det var ju en mysig sväng.

Nu är vedboden helt tömd.

Ett foto på Mr X när han hade det som bäst i makens tv-fåtölj, o jag kom o störde.

Om blickar kunde döda, så hade jag darrat!

----------------------

Nu har jag tömt vedboden. Det var en sån liten snutt kvar med ved, så jag gissade på 2-3 bananlådor att packa det i. Jag tar in veden i bananlådor i köket, eldar ca 1 per kväll. Värmen blir ju ljuvlig!
Det blev 10 välfyllda lådor, där var mycket mer än det såg ut!

I mitten på vedboden har maken satt en gammal hässjestör som stötta mot taket. Den sitter verkligen fast där, o är toppen när det stela kylskåpet, (dvs jag!) ska upp o ner på golvet. Mina knän skriker varje gång, men det känns bättre att ligga på knä än att stå på huk.

Jag får sådana assiciationer till en stripstång, varje gång jag grabbar tag i den o segar mig ner, eller upp från knästående.

Hade stripporna samma sega stil som jag så fick de nog betala folk för att titta på den dansen!

I ett hörne har jag en låda med får-inte-eldas-bitar. Dem ska jag ha att förhoppningsvis göra nåt kul av. Jag o mina pinnar......
Och skulle det inte bli nåt av det, så kan väl den som tar över efter mig, elda med dem, då, kommer jag knappast att bry mig!

Visst är de läckra, vissa av dem!
Hästhuvud, kanske? Eller varg? Eller nåt?

Denna vete sjutton........

Näbbmushuvud?

Jag har träffat en slöjdare som tovar fåglar o sätter i kvisthål, så nu sparar jag även på bitar med kvisthål.....

Ja, jag säger som mamma sa;

"Ôm Gud vell å jä får levva",

så har jag sysselsättning till lååååångt efter pensionen!

Årets första lamm!

Så blev det då lamm, efter en del väntan! Här är årets första lilla primör, en liten kille.

De var lite gula av fostervattnet, men det slickade ju tackan av sen.

-----

Sen kom nr två, en liten tösabit, och tackan fick mer att göra.

-----------

Dagen efter, 1 dag gamla, så var de lite roligare, o hade hittat sin balans.

"Du rör inte min unge!"

Hon heter Inis, man kan snacka om bister morsa!
Ialla fall på kortet.....

Visst är de ljuvliga, de små liven!

Sen är det bara........ resten kvar!

Runda o paddliknande ligger de där o undrar varför alla kollar av dem hela tiden!

Lamm på gång!!!!!!

Har inga kort än, men en tacka har börjat klämma fram lamm nu. Maken o helgbarnen är där, jag åker! nog upp med kameran snart. Det känns som våren kom mycket närmare rätt fort nu, måste jag säga.

Rapport från kassa kroppen, så gör ju kortison väldigt gott för stunden. Har haft två fungerande armar i flera dar nu, känns lyxigt. Kraven på rörligthet sjunker fort.....

Jag har redan börjat minska kortisondosen o i morse innan nya piller svaldes, så var armen jobbig igen......

Nu går den att ta över huvudet, än en gång. Får väl se nästa vecka när kuren är slut.

Vill ju gärna kunna lyfta de små barnen, o inte sjukskriva mig.

Tog en promenad på ren isgata (stod på benen hela vägen) vid Ljungskile kallbadhus idag. Vi tittade på det isbelagda vinterhavet. Vatten forsade nerför berget, vilket underbart vårljud!
Nu är den allt på gång, våren!

Nu är det nog!

Innan min klagosång börjar, så kommer en härlig bild på döttrarnas katt.

Jag tycker han är SÅ lik Walt Disneys Lucifer i Askungen! Fast han ser grining ut så kråmade han sig nåt otroligt för att bli klappad..... Det kan man inte tro.

Däremot kan man undra om han jobbade som jultomtens katt i julas! Sicket skägg !

Jag har haft en hel del värk den sista veckan. Varje eftermiddag så har vänsterarmen "försvunnit". Det har gått från molande småvärk till sprängade värk o den har inte gått att lyfta över brösthöjd. Att torka bort överskottet efter mina ögondroppar som ska tas ofta, har varit en pina varje em o kväll. Humöret går i däck, skönt att jag är ledig o kan sura ifred.

För ett par dar sen så började jag ta värktabletter för att kunna sova. Kan ju inte ens ligga på vänster sida!

--------

I morse så borjade det mala i höften åxå. Det vet jag mycket väl vad det innebär, svårt att både gå o sitta när det "laddat" tillräckligt. Så nu har jag ordinerat mig en akutkur kortison, med början idag. Nu får det va NOG!

Sen tog jag med Ajwon o drog till skogs. Vitt överallt, men i denna gran var det kottar nästan ända ner till marken. Så det blev lite grönt på ett av korten, att ta med hem.

Eftersom hjärnan verkligen går på låååågvarv efter värktabletter o lite sömn, så lämnade jag ju både broddar o stavar hemma! Stel i höften o isgata! Smart! När jag gått upp för denna backen, så kom jag på att jag ska ner åxå! Det är värre att gå nerför, mycket värre.

Nåja, i backen var det ju lite grus i alla fall. På platt mark har de inte lagt på nånting! Man jag klarade mig bra i mittsträngen. Ajwon stannade hela tiden o väntade in sin sega stapplande matte.......

Så hade solen en chans åxå! Här var det faktiskt lite vårkänsla, Lervälling! Att man kan bli glad av sån!

Solen kämpar, men idag hade den bekymmer att komma fram på allvar.

Här vände jag. Hade tänkt att gå till vår mark o ta med björkris hem. Men att gå så långt, o spänna sig på delvis halt underlag, utan broddar, med min jäkla kropp, det kändes meningslöst. Jag kör inte gärna bil in här just nu, men får väl lura med maken så jag får hem lite ris. Tänkte ha det i påskpyssel i helgen.
Det är en del huggning på gång i skogen just nu. Maken håller åxå på, så förhoppningsvis har han tagit ner nån björk åxå. Det är inte lätt att ta björkris i år, precis....

Så här gillar jag att vägen ser ut. En sträv mittsträng o grus i hjulspåren.

Jo, då. Jag kom allt tillbaka till bilen, även om det var "sinkesamt" att göra det. Åkte till gården, fodrade o rastade Troy o Valle. Eftersom de inte riktigt snappat att Ajwon inte löper längre, utan bara VILL! ändå, o hon försvarar sin dygd, så fick hon stanna i bilen. Orkar inte med sånt när jag är ur form.

Det var en vacker himmel idag, med en sol som inte riktig orkade här heller..

Igår, när jag rastade killarna såg himlen ut så här. Det var två timmar senare igår, så då var det en fin solnedgång.

Fast när jag kom hem o stod högre upp så blev den ännu bättre!

En doktor sa en gång till mig att "kortison hjälper mot allt, utom döden". I kväll kan jag lyfta armen över huvudet. Den värker, men bara lite grann. Höften är åxå lugn, jag känner av den men inte mycket mer.

När kroppen bara värker LITE så är det SÅ gôtt att leva!

Att rasta Border Collie, inte så svårt......

Gick upp o tog ut dotterns hundar. Det har varit milt så nu har vi stenhård skare. Den håller till o med mina modiga .. kilo! Man känner sig lite mäktig, när man går på en halv meter snö utan att ramla igenom.

.................................................................

Det är inte så svårt att rasta en BC. Knäppgökarna gillar ju att sätta av i racerfart o valla varann.

Man säger bara ett eggande ord hårt o väsande, tex TCHA!!! Då är de nere på mitten av gärdet på nolltid. Troy springer först, han är ju basen, Valle vallar Troy, hela tiden.

Valle har stenkoll, men går inte gärna för nära. Bäst att valla på avstånd.

Inkallning efter första vändan neråt bäcken.

Så tvärvänder Troy, så Valle får slänga sig åt sidan o valla rätt nära.

"Nå, vad vill du att vi gör nu då? En gång till, kanske?", undrar Troy.

Valle väntar på lite mer action.

"Okey, då drar vi igen!"

Två rumpor på väg ner igen,

Valle var ju längst ner, så han sticker iväg, vill ha försprång så han kan valla Troy igen.
Även om Troy är bas, så är Valle snabbast.

Så vänder vi - igen.

Troy gör en elegant vändning.

"Här kommer vi!!!!"

"Snart framme - igen!"

Troy stannar, så Valle tvärvänder neråt.

Måste ner en bit så han kan ha koll.....

"Jaha, o nu då? Ska du bara stå där, när vi rastar oss själva?"

"Å vart har du gjort av fåren?"

Dessa grindar är över metern höga - egentligen.

Bromsspår från en BC.

Snacka om tvärstopp, för att sen gå lugnt åt vänster.

I snön ser man verkligen hur snabba de är, även när det gäller att stanna.

Ett annat tvärstopp, sen promenadtakt åt höger.

Visst har jag sett hur de tvärstannar, men snön visar ju verkligen hur effektiva de är!

Detta stoppet är ju rekordlitet!

Undrar hur många meter en bil i samma fart behöver för att stanna?

Säkert mer än detta!

Så blev det lite filosofiskt på slutet......

Som sagt, enkelt att rasta en BC.

När de jagat neråt bäcken 3-4 gånger, så gick vi hem o in.

Jag var inte ett dugg trött efter den minimala promenaden!