Ett händelserikt dygn.....

Den började lugnt gårdagen. Det var en sån där huslig dag. Tvättade, städade o fixade mat.

Jag har i alla år förvarat morötter så här, i kylen. (Mammas sätt att förvara morötter.)

Vi kan äta upp denna mängd bara till middagen, ungarna, och jag själv, älskar dem.

De blir så knapriga o goa.

Byter man vatten varje dag så håller de ca en vecka!

Jag brukar skala ett kilo åt gången, och splitta dem efter hand som de går åt.

Iblan klipper jag gräset, när jag mår såpass bra att jag orkar. Kom igång riktigt bra, trots värmen o hade klippt ca 2/3 av ytan. Då lägger min trogne vän av! Ska kolla imorgon om den verkligen ÄR död! Vi räknade ut att vi haft den i ca 20 år. Den inköptes på hösten det år som maken ramlade av lastbilsflaket o landade på gumpen. Han klämde ihop ett par kotor och fick absolut INTE dammsuga eller klippa gräs!!! På hela sommaren. Vi hade en handgräsklippare då, o när sommaren var slut så var jag det åxå. Då kom denna elapparat till oss. Trots minimal service så har den bara gått o gått. Går den att laga, så kommer jag nog att kosta på den det.... En otrolig maskin! Strax innan den la av, så lagade vi uppsamlaren med silvertejp, så jag hoppas det inte är ogjort!

Jag samlar gräset i skottkärran o lägger tjock på hallonen, som gödning o solskydd. Nu stod den sorgligt tom....

Men mannen förbarmade sig och kom med åkklipparen o tog resten av gräset. Det är ju inte roligt med en halvklippt gräsmatta precis.... Tack för det, det var snällt!

Så här ser en bra gräsbädd ut, enligt mig. Hallonen växer så det knakar i år o har otroligt med kart. Jag har 2 långa rader med hallon. Snart är buskarna röda. Mumsigt.
Det mesta blir kräm till vintern.


Den rosa busken vars namn jag inte vet, fick gubben lyfta från marken med ett krattskaft så jag kunde klippa under de utan att sabba blomsterprakten. Den är full med humlor o fjärilar.

När gräset blivit klippt kommer Ajwons ovana fram....

Hon kissar helst i trädgården.

Sen kommer nog hanhundarna o "täcker över" hennes ställen efteråt ibland.

Det blir övergödning! Då blir gräsmattan så här snygg.

Min kaprifol har inte behagat att ge mig mer är nån enstaka blomma förrut.

Nu är den full med knopp! Det blir en ljuvlig syn o doft om någon vecka.

Även plommonträdet (Viktoria) behagar ge mig ""över håvan. Hör mammas röst i nacken nu. "Man måste gallra dem, gallra dem hårt, annars blir de inte stora och fina!"

Jag får se om jag orkar o hinner ta mig tid till det. Det är mycket kart högt upp åxå.

Och upp på stegar går jag inte längre! Så vi får se, hur det blir, bara trädet inte knäcks!

Sedan åkte jag, barn o Ajwon med mina barn + barnbarnet o deras fem! hundar till insjön för ett dopp. Ja, inte jag, jag har ingen lust med det längre...

Tarzan försökte döda och svälja allt vatten, han jobbade hårt och länge på det.

Ajwon är min tredje collie. Och den första som badar frivilligt. Jag slängde i henne först, det brukar jag få göra. de andra jag haft simmade direkt iland. Men inte hon! Här är till och med ett bildbevis på det. Kul. Och va smal hon blev när hon kom upp med blöt päls!

Lille Dick behöver inte gå så långt ut för att bli våt. Han höll sig undan de stora busarnas mer våldsamma badande, och gick mest i strandkanten.

Sen tyckte han de var för galna i vattnet, klättrade upp på en sten och skällde ut de andra.

Det var lättare att göra det från högre höjd, verkade det som.

Vilken päls min tjej har! När hon kommit upp och sprungit runt lite, så var hon knappt blöt!

Det var inte länge sen hon simmade, ändå ser hon ganska torr ut.

Det började åska och det kom närmare hela tiden, så vi åkte hem igen.

Dick passade på att rulla sig lite på väg till bilen, det blir snyggare på golvet i bagagen då!

Dottern var INTE glad åt det, precis.....

Åkej, då åker vi väl hem igen då!

Väl hemma pusslade vi vidare på ett pussel vi börjat på idag.

Det gjordes klart innan läggdags! Just nu har jag ett pusselproffs i huset.

De är roliga WWF:s pussel, jag brukar köpa ett varje höst av barn som säljer för dem.

Detta har Nordpolens djurs ungar till tema.

När vi satt och pusslade slog åskan ett rejält slag. Lite för nära för min smak.

Efter kanske en halvtimma så hörde vi sirener, de kom närmare hela tiden.

Sen åkte de förbi huset och stannade lite längtre bort. Skogsbrand! Blixten slog ner i berget!

Det var otillgängligt, så de fick dra slangarna manuellt upp i berget.

Högst upp i toppen på berget brann det. Efter en stund började det ryka i ett annat berg,

lite längre från oss. Skogsbrand där med. Så brandkåren kom även dit.

Ikväll fick de då tillräckligt att göra, brandmännen. Hoppas det gick smidigt att släcka.

Det är ju redan torrt i markerna nu, efter bara nån vecka med högsommar.

Med god vilja så syns lite av elden i det gröna på toppen av berget.

Trodde inte det skulle gå att se det på så långt håll.

Nästa dygn hoppas jag att det blir lite lugnare, och inte så mycket dramatik! Nu sover familjen, och jag bör väl åxå "kasta krôppen te lôppera"!

Hund, skärgård, hö och cabare´

Nu är min lilla valp en stor tjej.Vacker, en riktig skönhet. Hon älskar barn, o skriker mer än skäller när mina helgbarn kommer. Det går inte för nån annan att prata på en lång stund.

Hon är annars en lugn värdig dam, som helst inte blir våt ens om tassarna. När vi är ute o går själva så är hon torr när vi kommer hem. Är dotterns Border Collies med, så kan hon va lite kladdig, men bara lite! Valle brukar sticka ner i diket när han tröttnat på att vara hennes personliga leksak. Då slipper han henne tills han kommer upp ur det våta igen. Det lärde han sig fort.

Jag har reumatiskt, så när jag har skov, är det perfekt att ha en lugn hund. Hon drar knappt i kopplet när vi går ut ensamma. Nu kan hon vara lös åxå, när det är relativt biltomt på vägen. Hon har lärt sig riktigt bra var "kanten!" är. Det är gott med en lugn hund när kroppen skriker.

I torsdags åkte jag, med hjälp av Josefin, ut till Kalvö, med tre av barnen jag har. Jag bodde där tills jag var 4 år, sen flyttade vi "ilann" till Hamburgsund.

Mamma handlade helst i Fjällbacka den första tiden vi bodde i H-sund. Sen levde jag av mig tonårstiden i Fjällbacka, nattetid...... Hm. Så där känner jag mig hemma.

Kalvö; det är mitt paradis på jorden. Hade jag haft ett jobb man kunde leva på därute o givetvis en bostad, så hade jag inte tvekat att flytta dit! 2 av mina släktingar har just blivit åretruntboende där. I alla fall, min snälle kusin äger mitt föräldrhem, o jag får "låna" det när jag åker ut nån gång ibland. Om han inte är där själv, givetvis. Nån ordning får det vara! Då vill jag inte störa.

Vi hade en underbar dag, badade, plockade snäckor, jagade små, små strandkrabbor, åt matsäck i solen på en brygga, ja det var härligt. Först när vi hoppat "ilann" så gick vi upp på gärdet, och jag visade de andra ko-lagårn, sô-huset, o hönshuset. Ko o sôhus är renoverade, till bostäder, hönshuset har aldrig kommit i bruk, det bara finns. Några av mina släktingar spelade tydligen kort där när de växte upp. Ett litet kalv/grishus håller på att rasa ihop. Samma med en släkting, Everts, fårhus.

Mamma hade ett tufft liv här, ett 1940-talsjordbruk, skött på 1800-talsvis, brukade hon säga. För mig ett paradis, med många härliga minnen. Moster köpte vår del av huset vi hade, o jag var hos henne mycket om somrarna.

Här lämnar vi Fjällbacka. Man åker på bussbiljett med postbåten. Smidigt.

Och så här ser hussidan av ön ut. DeDe byggde på läsidan av ön. Det halva huset till vänster, som knappt syns,närmast sjöbodarna, är kusinens. Där bodde jag en liten tid i mitt liv.

Vi fick ta solbalsam på kvällen, trots förbyggande insmorning. En härlig dag. Tack vare blåsten så orkar man med solen. Luften står aldrig still, som den kan göra i dalen jag bor nu.

Så var det hökörning på fredag o lördag. eftersom jag har min värk, så är jag inte med i den längre. Det är det enda positiva med värken, höskörd är ett varmt, svettigt slit som är skönt att slippa! Jag varvade blogglektioner med Jenny, med utfodring av traktorförare, saften behövs!, sedan blev det även matlagning, när de hade pressat klart.

Tack vare balkastaren så slipper nån att vara "balslav". det är en syssla jag gjort i många år, när jag var ung o stark. Så skönt att den rationaliserats bort! Men dagens barn får ju inte uppleva hur kul det var för barna att åka i lasset. Det är synd!


Sen ska det ju in i ladan, och då krävs en till att lägga på balarna, o den starkaste, dvs gubben min, får stå inne i på det heta rännet o fördela balarna över torken. Även det en syssla jag inte saknar!



En av mammas fina buskar, som hon grävde upp o gav mig, är just nu rosa. Humlor och fjärilar tycker att den är superläcker, och den är så vacker nu, 1 m hög, ca 2 m bred o rosa! Vad den heter skrev jag aldrig upp, så det vet jag tyvärr inte. Men den tål misshandel bra. Den är ivägen för både klippare o fönster, blir ansad ofta, av den som klipper o den som stänger fönstren, men den bara växer vidare. Jag har haft barn o hundar i trädgården i 30 år, o den finns än. Sådana växter gillar jag.



Igår kväll åkte mannen och jag till "Evja by the sea".

Det är ett litet mysigt Folkets Hus i Evja, där har Evjagänget sin "Good old days-föreställning" varje år. Jag är ju så gammal att jag såg på Good old days i tv i forntiden, de på Evja gör sin föreställning i den andan. OM det finns biljetter kvar, åk dit, du som ev. läser här! Det är härligt! Man ska som publik säga saker, jubla o vara med i showen. Flera timmars skratt, jag lovar. http://www.evjaganget.com/ heter deras sida. Kolla in bilderna på deras hemsida! de kör för nionde året i år.


I pausen får man köa till dasset, det går fortast att köa dit, för de flesta köar till toan inne. Dassen kan inte låsas inifrån, så det blir lite spännande för de sista i kön, om nån rycker upp dörren eller inte.....
Det säljes öl o dricka, det intages en hel del vätska, lokalen blir minst 35 grader, känns det som, så vätska behövs. Toabesök i pausen är ett måste. Jag brukar köa till dassen, så jag kan göra annat i pausen åxå. Känner ett par i showen, har gått i skola med två av dem, så det är kul att heja på dem en gång om året.


Avslutar mitt första bloggförsök med en bild av de nödigas räddning, dassen.
Nu ska jag ut i hettan en stund, o se på när andra lastar in hö i lagårn. Ti-hi!

Ajwon

Så ska jag försöka blogga då. Det verkar så roligt, men usch, vad mycke jag måste lära mig! Tack Jenny, för alla goda råd, så jag kan börja lite försiktigt! Det var väldigt snällt av dig! Börjar med ett foto av min ljuvliga collie, Ajwon. För ett år sen, när vi hämtade henne, så var hon inte så stor!