Kroppkoll, utejobb mat o bär

På morgonen så stog jag upp först! Jobbigt!

Åt frukost och var på reumatologen till 9.

Det var dags för rutinkontroll.

Har jag tur så har de tid med mig med ca 1½ års mellanrum.

Vid kris så kan jag alltid få råd via telefonen, men jag springer ju inte ner dem precis...

Jag har troligen artros i knäna, det visste jag ju sen sjukgympan.

Det ena knät var svullet, sa doktorn.

Han ville spruta kortison direkt, men jag tackade nej.

Jag har barn i huset till o med lördag.

På söndag ska jag till Kalvö och vill gärna kunna ta mig i o ur båten själv.....

Vi bestämde att vi ska röntga först o se hur knäna ser ut, sen kanske sprutor.

Jag brukar få väldigt ont av kortisonsprutorna.

Ska jag ha såna så får jag ha chaufför, så att jag kommer hem igen.

Sen kom vi överens om att jag måste börja med sjukggympan igen.

Det har jag faktiskt tänkt, att starta nästa vecka.

Den gör väldigt gott, gympan.

Jag blev snabbt sämre i knäna igen, nu när jag tog "sommarpaus".

Väl hemma så bestämde maken sig för att putsa betet som stutarna gått på.

Det som går utan att köra fast alltså.

Vi har många sanka punkter på det gärdet, och det har liksom regnat lite också.....

Barnen som var här turades om att åka med. Det var uppskattat.

Här är det nästan klart.

Snyggt efteråt, men svårare att bedömma hur mycket det blåser.

Nu får jag gå ut o kolla på träden istället. Det tar på latmasken.....

Efter putsningen så gick barnen och jag upp till min kära granhäck.

Det var ju uppehåll och klipparen var laddad. Så nu skulle resten gräs av!

Det gick sådär.....

Nu var snöret slut!

Inte en tanke jag hade på det, fast jag inte bytt rulle i sommar!

Jag fick av resten gräs, men inte så bra som jag velat.

Nu kan man i alla fall skönja plantorna.
Nu ska jag bara be grannen snällt, han har lovat att byta ut de bruna mot nya gröna plantor.

Jag fick tag i ett 20-tal till, himla tur!

Annars blir det nog lite för stor skillnad i storlek på dem till nästa år.

Jag har börjat att skärpa mig med mitt ätande igen, det har det åxå varit "sommarpaus" med.

Idag stekte jag champinjoner, squash och tomat, kokade broccoli och åt med flingsalt först.

En rätt stor portion.

Sedan blev det en liten portion kokt torsk, med potatis, broccilo och äggsmörsky.
Den portionen fick jag arrangera efteråt, missade fota den, och åt upp den.

Vi har både laktos o gluten att tänka på i matlagningen, så jag tog lite fiskspad, en stor klick laktosfritt smör, hackad persilja och mosat hårdkokt ägg, och hade till potatisen.

Så kunde alla äta samma mat.

Det är gott det med, äggsmörsky, till fisken.

Helst vill jag ha tjock vit sås, antingen med senap, eller med kokt ägg o persilja.
Men det är ju inte så bra just nu, viktmässigt.

Efter det varma så blen det råa grönsaker och yoghurtdip

Turkisk yoghurt o salladskrydda, så gott!

Gjorde även en laktosfri på matyoghurt o salladskrydda till de som behövde.

Vinbären mognar.

Eftersom det blåste igår så torkade grenarna upp litegrann.

Jag pratade med en bekant som gärna ville ha dem.

Jag har inte plats, i fryser, för mer nu.

De ville sig så bra i år, i fjol blev det knappt nåt!

Barnen var med, de både plockade både i hink, och åt, en hel del landade nog i magarna!

Svart guld... havets svarta guld är ju hummer, detta är allt trädgårdens svarta guld!

Det är så mycket i år att grenarna ligger i marken, överväxta av gräs.

Jag har ju inte kunnat klippa där på ett tag....

Så bären på de understa grenarna var inte mogna än.

Men ändå så fick vi ihop totalt 13 -15 liter.

En halv frysväska med bär försvann från min tomt.

Jag ska mixa de jag behöll, ca 3 liter, med socker och frysa in.

Det går nog, med god vilja och skohorn...

Vilja våld o vaselin, som en av döttrarna säger......

Sen ska jag blanda svartvinbärsmos i naturell yoghurt till frukost.

Snacka om vitaminerkick på morgonen!

Ansning

Igår åkte stutarna hem. det är alltid lite knepigt de första dagarna djuren är borta.

Man tittar ut och ser att leet är öppet och tror att de smitit ut.

Sen vaknar hjärnan, ja just det, de har ju åkt hem!

Jag kände att nu är det dags att vara ute, tog snurren o kärran o verktyg och gick upp till gården där dottern bor och granhäcken finns.....

Häck o häck, den gick knappt att se. Efter att en del av den dött i hettan, så provar nu Moder Natur att kväva resten i regn och klöver....

Men när jag klippt lite runt plantorna så fick de lite luft i alla fall.

Ett par strök åt, de blev halshuggna av den som höll i snurren.....

Bara swich, så var de borta. Fattar inte hur det gick till!

Batteriet tog slut i klipparen, (jag har en laddningsbar)
så spänstiga jag tog en promenad hem och satte det i laddaren.

Lite bättre i alla fall.

Nåväl, när jag satt batteriet på laddning så travade jag upp igen och gick till anfall mot schersminen, jasminen, (hur DET nu stavas.)

Det var klagomål på den i sommar. 2 m hög och så väldoftande att det inte gick att ha fönstret öppet på natten, sa dottern. Men då ville jag ju inte klippa ner den.

Så nu var det dags, den blev ca 70-80 cm hög. Det blev mycket kvist!

Slet även bort allt högt gräs runt den och hade en enveten dragkamp med kaprifolen som gärna klättrar i den. Brukar göra detta med ett par års intervall.

Jag vann mot kaprifolen, när den var riktigt jäklig, så kom sekatören fram! Ti hi, jag vann!

Sedan gick jag till infarten och tog bort det som hängde ut i vägen där.

När kärran var full, packad och hopsnörd, så var 2/3 ris kvar.

Jag fick hjälp av dottern, vi slängde in det i släpkärran, och så drog jag hem kärran.

Dottern körde hem släpan, vi slängde av det, allt hamnade på eldningslämplig plats.

Maken fick dra den uppför vår backe, det gör jag bara INTE!
Den är så tung, även tom, när det går uppför. Men väldigt bra på platt mark.

Väl hemma kollade jag in körsbären. Jag har en del vilda träd och babisträd på kullen vid huset. Det var en hel del röda bär nu. Med hjälp av trädgårdskrafsen så drog jag ner grenarna, så jag fick ca ½ liter. De är små, men goda.

Litet, men naggande gott bär.

På em så tänkte jag klippa fram lite fler granplantor.

Då fick jag se att, jodå, visst var batteriet i laddaren, men sladden var urdragen!

Så den var ju fortfarande oladdad. Va sur jag BLEV!

Tog bilen upp till gården och satte i den i dotterns kök. Gick ut och "tjôtade" lite med döttrana, och eleverna i vallhundskursen.
När de vallat ett tag så fick Troys matte telefon, och pratade rätt länge. Så han tog helt enkelt över, och stack iväg och hämtade tillbaks skocken.

Inte så snyggt hämt längs staketet kanske, men de väjde för brännässlorna till slut.

Troy syns knappt bakom dem, han fick dem till matte efter en del jobb, han fick ju inga kommandon.....

Hemma igen, så fick jag ett ryck till och tänkte plocka av de hallon som fanns, det var ju regn på gång, igen... Möttes vid landet av dessa sötnosar.

Först kom tre på rad och sen kom två till, från min pepparrot. Den gillar de!

Dem gillar INTE jag!

Det blev ett varv med "mördarstaven" innan hallonplockningen.

Jag avskyr dem och kapar dem så gärna!

Det var inte så många men alla var stora, säkert fulla med hundratals ägg.

Efter hallonen kunde jag inte låta bli de svarta vinbären.

Det är så mycket på buskarna i år att de hänger nästan jäms med marken.

Lite tog jag in. Ska prova dem på yoghurt, sen, tänkte jag.

Så det blev lite på altanen igår åxå!

PLUS en underbar trädbit som J hittade på vallkursen o gav mig.

Hon vet att jag gillar såna.

Jag försökte få folket på kursen att hålla med om att det var ett Border Colliehuvud,

men det såg bara jag. Och allvarligt talat så är det nog mer likt ett vildsvinshuvud.

(Jag ser ett tryne till höger o nacke till vänster, en trasig bete pekar neråt.)

Bären fick ligga ute under natten, det är ju svalt o bra ute...

De hamnade i kyl nu, måndag kväll.

De som inte försvann på nåt mystiskt vis när jag såg på Beck.......

Promenad i skymningen.

Efter en dag med innesittande plikter, så var det dags att gå en kvällspromenad. Jag har rensat i papper, kollat räkningar, och vikt tvätt. Middagen bestod ju av rester, så den var snabbt fixad, det var skönt.

Väl ute så möttes jag av döttrarnas hästar, som kommit hit hem till en hage. De bara åt, det tog tid o krävdes tålamod, att de skulle behaga att lyfta på skallen, båda på en gång.

Våra låne-stutar stod på andra sidan grusvägen och kollade in de konstiga nya kompisarna en lång stund. Trodde väl det var några knepiga kor som gick på andra sidan.

Betet är i princip slut, så de åker hem vilken dag som helst Då ska jag lägga spår i hagen, till Ajwon, har jag tänkt..... Ska bara bli av åxå....


Himlen var vacker i sitt grådis i kväll.

Vår ena nya "hästgrannes" islandhästar kollade in oss när vi gick förbi.

Den andra "hästgrannen" har detta ljuvliga lilla kill-föl. Han har smink runt båda ögonen.

Vad ska bliva av detta barn? En ny Christer Lindarw?

Hans lilla tjejkompis har inget sånt. Hon är bara vacker!

När vi gått en bit till, så var det rådjur på minst tre ställen på gärdena nedanför oss.

Jag skulle vilja ha en bättre kamra o kunna zooma in dem!

Vilket väsen det blev!

Fast vi var på låååångt håll, så skällde de oupphörligt en lång stund, varnade sina barn, kanske. Om det nu var hindar, det gick inte att se.

Detta träd har jag påpekat att det borde sågas ner. Kanhända maken instämmer efter denna bild på en ful trädtopp. Dags nu, kanske?

Ajwon satte sig resignerat ner när jag började ta en radda med kort på svalorna.

"Vad håller du på med? sa hon."

Det krävdes sex kort för att få ett hyfsat.

De flög, högljutt pipande, intensivt över mitt huvud, det var väl bråttom innan mörkrets inbrott.

Ja, nästan hemma så fick man se vart man gick.

De där dj...... sniglarna var på väg ut i natten för att äta.

Kan ju alltid hoppas att det blir några som stryker med i trafiken i natt.

Men det blir väl ytterst marginellt. De är ju miljoners miljoner!

Väl hemma så hade jag gått ca 2 km. Det kändes bra, efter allt rumpsittande idag.

Nu ska jag snart gå och "kasta krôppen te lôpperna," som svärfar sa. Har lite kvällsmediciner att ta in först.

Ute är mörkt, inne är tyst. Till o med hunden sover.

Jag gillar att vara uppe när alla sover, det är mysiga timmar, runt midnatt.

Bra musik i radion efter midnatt är det oftast åxå. Det är min stund på dygnet.

Aldrig nöjd.....

Det är lustigt att man aldrig är nöjd...

Jo, jag brukar vara ganska nöjd, och njuter av dagen. Vissa dar är svåra och fyllda av värk, så jag uppskattar verkligen de bra dagarna. Har lärt mig att uppskatta nuet, i morgon kanske jag knappt kan röra mig....

Nu har jag haft barn intensivt i huset. Flera veckor i sträck, bara "bytt barn" ibland.

Full rulle, ibland har jag verkligen längtat efter att få vara ifred, själv, en stund.

Nu är jag ledig, det skulle vara i två dar och blev fem.

Och det är så tomt! Tyst. Till och med lite trist.

Aldrig är man nöjd!

Borde vikit tvätt och samlat ihop räkningarna inför löningsdagen. Men....

Jag har nog läst ut två böcker istället, plus rastat hundar, åkt till affären o lagat mat dessemellan.

Jag lagade mat till ett regemente, så nu vet jag vad vi ska äta i helgen.

Rester, rester och rester.

Vi var ju bara tre som skulle ha......

Men gott blev det. Jag var hemma hos en familj och fick insperation häromdan.

Jag har aldrig vågat prova Turkisk yoghurt, men där bjöds på en sås av turkisk och vanlig yoghurt blandat med salladskrydda. Iskall sås till salladen, det var väldigt gott. Så det blev det idag. Plus några dagar till skulle jag tro, i alla fall för mig, maken tycker inte om syrliga produkter speciellt mycket.

Men det ska nog gå ner, sallad är gott, och jag ska ta tag i vikten igen och börja skärpa mig med maten. OCH motionen. OCH sjukgymnastiken.

Har haft ett sommaruppehåll, koncentrerade mig på jobbet, orkade inte vara "duktig", men nu är det dags igen.

Jag gick ner ca 8 kg i våras, men vill gå ner MINST 10 kg till.

Började bra nu ikväll,med en liten promenad med hunden. Liten promenad är bättre än ingen.

Skriver jag det här, så kanske jag kommer igång bättre, också.

Sjukgympan behövs, så fort jag slutade träna knäna, så började de värka och krångla i trappor igen..... Jag ska se om det finns tider nästa vecka, i lokalen, så att jag kommer igång.

Nu är det dags för en favoritdeckare; Rebus.

Jag bara älskar den skotska dialekten, och Rebus hårdföra stil.......

Rebus och Montalbano..... Det är deckare för mig. Ljuvligt språk och härliga kriminalare!

Bakstund o bärplockning

Ja, det blev mer muffins. Man kan ju inte låta bara några baka.... Bär har jag gott om, och en muffins går ju alltid ner. Så nu drog vi igång två satser hallonmuffins. Med två satser så kan man göra baket totalt rättvist med alla sysslor.

Det ska vispas.....

Klickas smet i formar....

Läggas i hallon....

Och skjuss in i ugnen!

Resultatet blev helt ok.

Sen blev det en sväng till skogs igen. Det är ju gott om blåbär.

Maken tog ansvar för de tre hundarna, men de kom dundrande in i risen ibland ändå. Det gjorde ju inte så mycket, fick hålla hårt i bärhinken, bara.

Det är så roligt att plocka bär. Att KUNNA plocka bär igen! Tror gänget väntade på mig vid bilen i minst 10 minuter. Skulle bara ta ett ris till, och ett ris till, och ett ris till....

Skörden blev god, även denna gång!

Ska ju inte göra så, men det var i egen skog... Det är vackert, riset, även som blomma i vas. Får se hur länge det kan stå så utan att jag äter upp dem!

Jag har lite smultron och smulgubbar i mina pallodlingar. Blandade dem med lite blåbär och sen så stekte jag........

PANNKAKOR!

Det mesta gick åt. Bara försvann.

Här kommer receptet på mina mycket goda muffins. Mycket smör i, det är hemligheten!

1½ dl socker och125 gram mjukt smör röres vitt o pösigt

2½ dl mjöl blandas väl med 1 tsk bakpulver
2 ägg knäcks i ett glas.
Blanda allt försiktigt och väl.

Klicka i formar, sätt gärna pappersformar, om du väljer dem, i en form med muffinshål, så de inte flyter ut! (Eller ta aliminiumformar.)

Lägg i äpple, päron o russin, bara russin eller bär om du inte vi ha dem naturella.

Sen in i ugn i 225 grader i ca 10 minuter, beroende på ugn.

Avslutar detta bak med en bild från ifjol sommar.

Fr. v. Tarzan, Pratos, Dick Douglas, Valle med en jobbig valp i benen,

Jobbiga valpen Ajwon vänder baken till fotografen, mycket upptagen med Valle.

Och så Troy, som kollar in alla de andra från höger.

Pratos har vandrat vidare till saliga fårängar nu i år, och vallar nog där med vår första border Collie, hans moster Ester. Vi saknar honom, så är det ju bara.

Nu är det "bara" 6 hundar runt oss när alla ses.......

Askungen på Scen på Bônn och en oplanerad flygtur

Så drog vi till Hamburgsund i regnet på lördag em och skulle se på utomhusteater. Publiken sitter under tak, men inte de uppträdande. Det var ett teatersällskap från Skövde som var på Scen på Bônn i 8 dagar. Väl framme får man gå en bit föt komma till det gamla stenbrottet som har blivit en scen.(i regnet) Vi hade stövlar och det hade inte skadat med regnbyxor heller, gräset längs stigen var högt. Mannen i biljettluckan sa att SMHI hade lovat uppehåll till 18.15. Det stämde inte riktigt, 17.45 så slutade himlen att läcka, och det klarnade upp. Mirakel sker. De hade funderat på att ställa in, nu fick vi se på Askungen trots allt! Först sopade man allt vatten från scenen.......

De dansar ju en del också, det var nog lätt att halka i pölarna på scenen.

Sedan började det.

Sagan var ju inte riktigt som Disneys, de hade en egen version. Askungen var docksöt, där hon satt i spisvrån.

Styvmoderns var superb, har aldrig sett så elegant snorkighet och elakhet i en person! Systrarna var två underbara herrar som inte var riktigt riktiga.... Det var fullt upp med att se vad de skulle hitta på. Mitt i en dans för prinsen blev det lite moonwalk ala Jackson, tex. De ville hemskt gärna gifta sig till ett kungarike....


Här är prinsen som sjunger ut sin längtan efter en riktig tjej, en snäll, som inte bara vill ha riket o förmögenheten, utan hon kommer att älska honom lite också....

En utopi?

O nej, de finns! Skon passade på lilla Askungen, systrarna fick nöja sig med prinsens kusin och hans hantlangare. Det passade bra, de var lite näriga de också.

Jag får inte glömma att nämna de små mössen, som spelades av ett gäng unga flickor. De var bra på att både dansa och sjunga. Snälla mot Askungen var de också, precis som det ska vara.

Efter att föreställningen var slut, så tänkte jag besöka dasset, det var ju en bit hem. Hade väl lite för brått, gled iväg på en våt grästuva, full fart upp på en hal berghäll och stöp som en klubbad tjur! (mja, ko, kanske). Tänkte på vägen ner mot berget att "nu, nu slår jag mig fördärvad" Men nån måste gilla mig. Jag landade på händer och knä, skrapade mig lite och var halt en stund. Snacka om att ha änglavakt. Tung är jag ju, och ont i lederna har jag, och så slutar en sån flygtur med nödlandning såpass bra. Jag kan skryta med ett litet skrubbsår på knät idag, det är allt!

Jag hade ju förmanat barnen som var med att det var halt på berget ett antal gånger, och så gör jag så här själv!!!!! Typiskt dålig stil! Det syntes på kameraväskan att den fick en smäll åxå, men kameran höll, som tur var!.

"Snagekager" och instängda fjärilar

Dagen efter blåbärsturen så bakade vi muffins av en del av bären. Jag har ett muffinsrecept från en före detta hyresvärd, som är så lätt och blir SÅ gott. Det fick bli 1 sats laktosfria och en sats med "riktigt" smör, så att alla i familjen kan smaka.

Smeten i formen och bären på. Medans muffinsen gräddades så gick det ju inte att vara stilla.

Ett nödrop från altanen: Det är två fjärilar här!

Så det var bara att gå ut och se vad som stod på. En nässelfjäril och en kålfjäril hade flugit in och hittade inte ut. (Plus en humlestackare....)

De var trötta och svåra att få iväg. Kanske kämpat länge mot rutorna. Nässelfjärilen flög ut lätt, med kålfjärilen satte sig på min finger en lång stund innan den bestämde sig för att ute var bäst. Humlan puttade jag iväg med en penna, och den satt kvar på pennan tills jag skakade av den!

Sen så blev du muffinsen klara och så här snygga!

De var goda åxå!

"Snagar" i skogen, och hunden får spatt!

Så, äntligen, tog matte fram kopplet och ropade på ungarna o mig och gick till bilen! Härligt! En promenad! Men icke! Vi åkte en stund, jag hoppade ut mitt i skogen, och vi började gå. Det verkade lovande. Så STANNAR de! Står och pillar i det gröna. Länge! Jag var tvungen att kolla vad det var som de letade efter.
Men jag såg inget speciellt. och inte fick jag bli sittande i riset heller. Jag fattar ingenting.

Bäst att kika en gång till. Nej. INGET intressant här! Matte ber mig att gå därifrån. Varför?


VAD gör ni egentligen? Varför står vi still? Jag åt lite kvistar och löv, men det var inte gott. Vad sysslar de med? Matte gav mig några runda blå kulor, men dem ville jag inte ens smaka på.

Kom igen nu! Vi sticker! Jag har tråkigt!

Ingen som brydde sig om vad jag tycker......

Till slut fick jag tag i en liten pinne att leka med. Det är lika bra att busa själv, när inger bryr sig om mig!

Jag ville att matte skulle kasta min pinne, men hon skrek bara "Gå bort!" när jag kom nära. Jag förstår faktiskt inte varför. Hon sa nåt om att jag kan skada folk med den. Struntprat! Jag lekte med den SJÄLV! en lång stund

Nu tar matte över skrivandet. Vi plockade blåbär, hittade en hel del, och Ajwon blev förfärligt uttråkad! När vi gick från ett ställe till ett annat var vägrenen blå av annat slag. Jag älskar blåklockor, de är så skira och fina.

Vi gick in i skogen, mest för att komma från vägen. En lastbil med släp körde makadam i 790 km gång på gång på den smala vägen. Tack vare det, att vi flydde från lastbilen, så sprang jag på dessa sötnosar. Plus några till. Inte helt fel!

Hinken hade jag hoppats att den skulle bli full. Men det så dystert ut.

Väldigt spröda små vackra svampar bredvid hinken.

Denne lille krabat lyckades jag inte hitta i min insektsbok. Men den glänste så fint.

Lummern växte under en gran. Det finns så många sorter, jag kan inte skilja dem åt. Förr hade man sporerna från "luslummern" till ohyrebekämpning på boskap. En annan sort, "mattlummer", gjorde man dörrmattor av. Idag är den frydlyst, alla varianter.

I ett dike på väg till bilen var det rosa. Klockljung, liten och söt.

Så gick vi förbi lite blåbärsris ovanför vägdiket. Det var blått! Nertyngt av blåbär så såg det ut att växa upp och ner.

SÅ roligt att plocka när man kan sitta ner och bara ta bär, länge.

Blått, blått, blått!

Hinken blev full. Och barnen plockade en hel del, fast de åt hela tiden. Det var en bra bärtur. Och det finns mer kvar..... Hade inte hinken blivit full, så hade jag varit kvar än!

Idag har jag plockat av hallonen igen. Det blev 9-10 liter. Vi blandade lite av dem med lite av blåbären och hade en frossarstund vid kvällsmaten. Smaskigt.

Jag tittade på Miss Marple på kvällen, när jag rensade och frös in bär. Fick sticka ut och ta ett "himlakort" i reklampausen. Det var en vacker himmel. Inte fel att se den i köksfönstret. En bra avslutning på en bra dag.

Jag älskar att plocka bär! Låg säkert i risen, när jag var späd, redan. Plockade blåbär med mamma eller kompisar hela uppväxten. Har inte orkat under senare år, pg värk och opererade fötter. Men nu, nu ska det bli många turer till skogs. Trots att knäna gnyr. Det tas det ingen hänsyn till! Så nu ligger bär och svamp illa till!