Ansning

Igår åkte stutarna hem. det är alltid lite knepigt de första dagarna djuren är borta.

Man tittar ut och ser att leet är öppet och tror att de smitit ut.

Sen vaknar hjärnan, ja just det, de har ju åkt hem!

Jag kände att nu är det dags att vara ute, tog snurren o kärran o verktyg och gick upp till gården där dottern bor och granhäcken finns.....

Häck o häck, den gick knappt att se. Efter att en del av den dött i hettan, så provar nu Moder Natur att kväva resten i regn och klöver....

Men när jag klippt lite runt plantorna så fick de lite luft i alla fall.

Ett par strök åt, de blev halshuggna av den som höll i snurren.....

Bara swich, så var de borta. Fattar inte hur det gick till!

Batteriet tog slut i klipparen, (jag har en laddningsbar)
så spänstiga jag tog en promenad hem och satte det i laddaren.

Lite bättre i alla fall.

Nåväl, när jag satt batteriet på laddning så travade jag upp igen och gick till anfall mot schersminen, jasminen, (hur DET nu stavas.)

Det var klagomål på den i sommar. 2 m hög och så väldoftande att det inte gick att ha fönstret öppet på natten, sa dottern. Men då ville jag ju inte klippa ner den.

Så nu var det dags, den blev ca 70-80 cm hög. Det blev mycket kvist!

Slet även bort allt högt gräs runt den och hade en enveten dragkamp med kaprifolen som gärna klättrar i den. Brukar göra detta med ett par års intervall.

Jag vann mot kaprifolen, när den var riktigt jäklig, så kom sekatören fram! Ti hi, jag vann!

Sedan gick jag till infarten och tog bort det som hängde ut i vägen där.

När kärran var full, packad och hopsnörd, så var 2/3 ris kvar.

Jag fick hjälp av dottern, vi slängde in det i släpkärran, och så drog jag hem kärran.

Dottern körde hem släpan, vi slängde av det, allt hamnade på eldningslämplig plats.

Maken fick dra den uppför vår backe, det gör jag bara INTE!
Den är så tung, även tom, när det går uppför. Men väldigt bra på platt mark.

Väl hemma kollade jag in körsbären. Jag har en del vilda träd och babisträd på kullen vid huset. Det var en hel del röda bär nu. Med hjälp av trädgårdskrafsen så drog jag ner grenarna, så jag fick ca ½ liter. De är små, men goda.

Litet, men naggande gott bär.

På em så tänkte jag klippa fram lite fler granplantor.

Då fick jag se att, jodå, visst var batteriet i laddaren, men sladden var urdragen!

Så den var ju fortfarande oladdad. Va sur jag BLEV!

Tog bilen upp till gården och satte i den i dotterns kök. Gick ut och "tjôtade" lite med döttrana, och eleverna i vallhundskursen.
När de vallat ett tag så fick Troys matte telefon, och pratade rätt länge. Så han tog helt enkelt över, och stack iväg och hämtade tillbaks skocken.

Inte så snyggt hämt längs staketet kanske, men de väjde för brännässlorna till slut.

Troy syns knappt bakom dem, han fick dem till matte efter en del jobb, han fick ju inga kommandon.....

Hemma igen, så fick jag ett ryck till och tänkte plocka av de hallon som fanns, det var ju regn på gång, igen... Möttes vid landet av dessa sötnosar.

Först kom tre på rad och sen kom två till, från min pepparrot. Den gillar de!

Dem gillar INTE jag!

Det blev ett varv med "mördarstaven" innan hallonplockningen.

Jag avskyr dem och kapar dem så gärna!

Det var inte så många men alla var stora, säkert fulla med hundratals ägg.

Efter hallonen kunde jag inte låta bli de svarta vinbären.

Det är så mycket på buskarna i år att de hänger nästan jäms med marken.

Lite tog jag in. Ska prova dem på yoghurt, sen, tänkte jag.

Så det blev lite på altanen igår åxå!

PLUS en underbar trädbit som J hittade på vallkursen o gav mig.

Hon vet att jag gillar såna.

Jag försökte få folket på kursen att hålla med om att det var ett Border Colliehuvud,

men det såg bara jag. Och allvarligt talat så är det nog mer likt ett vildsvinshuvud.

(Jag ser ett tryne till höger o nacke till vänster, en trasig bete pekar neråt.)

Bären fick ligga ute under natten, det är ju svalt o bra ute...

De hamnade i kyl nu, måndag kväll.

De som inte försvann på nåt mystiskt vis när jag såg på Beck.......