Hundtvätt, lamm o lite till.....

Så roligt att se de första fågelsträcken! Det började äntligen bli vår!! Härligt!

Jag fick hjälp av ena dottern att bada Ajwon. Det är INTE populärt att bli våt, kan man väl lugnt säga......

Hon lider o vill bara därifrån, fast på ett stillsamt sätt.

Största barnbarnet hjälpte till att skölja ur den stora pälsen.

"Nu har de nog ingen koll, jag sticker!"

Vattnet blev brunt av all saltgegga o lera......

Sen tog det en halv dag att bli torr igen. Mycket päls på den damen!

Trodde det var vår! Men så kom ett bakslag.....

Det snöade..........

Marken blev vitare....

Vissa stunder såg man knappt lagårn....

Allt blev vitt igen.

DET ÄR INTE KUL NÄR MAN TROR ATT VINTERN ÄR SLUT!!!

Drygt 10 cm blev det när det var klart.

--------------------------------------------

Takorna växte o växte. De blev som stora paddor i kroppen.

Detta är Laila.

Laila är mycket kelen, blir lite småsur när man slutar klappa o buffar på en för att få mer...

-------------------------------

Så började de komma, de små....

Lamm är allt väldigt rart!

Vi hade många trillingfödslar i år. Men några lamm var svaga o dog, så de flesta tackorna har två lamm var nu. Två är allt bäst, tackan har ju bara två spenar. O skulle nåt lamm dö, så har tackan ett kvar. Så tycker vi här. Nappar inte gärna upp dem, det är ofta inte värt besväret. Gjorde det alltid förr, o många av dem dog framåt sommaren. Så mycke jobb för ingenting..... Verkar som tackan har nån sorts radar o satsar bara på de livsdugliga.....

Detta lilla lamm har en fläck mitt på underläppen. Först trodde jag att den var harmynt. Men det var fläcken som gjorde alltihop.

Söt är den i alla fall!

Till Västerås!!

Fick chansen att följa med till Västerås den 19 mars på ett Nonimöte.

Noni är en dryck jag börjat dricka, som är nyttigheten självt. Har provat i ett halvt år och jag kan inte tänka mig att sluta dricka den. Är nån nyfiken på varför, så kan det inte sägas här. Det kan bli brott mot livsmedelslagen, o det vill vi verkligen inte. Nu var det stormöte o jag fick åka med en annan produktkonsult till Västerås. Har ju jobbat i princip alla helger i 4-5 år nu, så jag tog ledigt en helg. Inte alls fel, det heller....

Vi startade tidigt på morgonen, så solen gick upp när vi åkt ett tag. Det tog ca 4 timmar från Uddevalla att ta sig till mötet.

Soluppgång!

Så var vi framme o köpte oss en fika på hotellet. Sen fick vi en "shot" Noni, innan vi satte oss.

Detta hotellet var vi på. Quality Hotel i Västerås. Såg ju bara fikasalen o aulan, så jag kan inte säga om det var bra eller inte, men det jag såg var helt ok.

Dagens program.

Nonis alla sorter och alla fördelar.....

Vi såg på en film från Tahiti, två Västeråskonsulter hade varit där och bekantat sig med Nonifrukten på hemmaplan. Väldigt fin film från ett ljuvligt ställe!

Vi lyssande på Sverigechefen, Europachefen o en norsk konsult som numera hörde till milliondollarclub. Man kan tjäna multum om man jobbar bra med detta.....

Vi hörde om Nonis alla fördelar och om nya produkter som kommer i höst. Vi tog lunchpaus o satt nån timma till. Så helt plötsligt var dagen slut och vi vände bilnosen mot Bohuslän igen.

Även när vi åkte hem så var solen i ögonen, nu på väg ner.....

Vi åt bara en baugette på hotellet, den var stor o god, men sen blev vi ju hungriga igen. Så vi stannade i Laxå och åt lite mat.

En sån här belysning hade jag gärna haft...... :-)

Ska man synda, så ska man göra det rejält. Entrecot o klyftpotatis tog jag. Det var väldigt gott!

Denna natt skulle det bli "monstermåne". Min kamera var tillfälligt knasig, så korten blev inte så bra. Men här är den, bilden tagen efter 21, när jag var nästan hemma. Sen var den tydligen mycket större vid 2 - 4 på morgonen, fulingen.... Men då sov jag!

Ja, det var en intressant dag i Nonis tecken.

Nu är vi laddade att köra på lite på hemmaplan!

Go Noni!!! :-))

Isjobb.................

En bekant har köpt en liten ö, som ligger nära hans gård..... Nu när det blev så kallt i feb-mars så la ju isen sig. Det gick att få ut både skogsmaskin o traktor. Men de vågade inte lasta nåt på maskinen, utan drog de kvistade stammarna efter sig på isen. För högre bärighet. Här har ett knippe träd kommit "ilann". Skogsmaskinen går allt nere vid vattnet på ön, men är svår att se på detta kort.

Här står jag mitt i sjön o tar kort mot lann. Träden kapas i lämpliga längder där framme. Påsen på träden är vad det ser ut som.... Min underbara Ajwon, hon skiter helst på platta ytor där folk går.... Så jag tyckte jag får ta den högen.... När jag gått ner på ett knä o plockat upp eländet, så KOM JAG INTE UPP!

Stor o tung o smidig som ett kylskåp, är jag ju. Det gick bara inte!!! Näe, tänkte jag, ALDRIG att jag kryper ilann! ALDRIG! Satte tårna i en skåra som träden dratt upp i isen, men icke... Det GICK bara inte!

Bytte fot till slut, jag hade gått ner på ett knä, bara. Kommenderade hunden till mig, allt var ju hennes fel... O med hunden under handen, att trycka ifrån sig mot o en massa djävlar anamma, så till slut. Jag stod upp på isen igen! Så skönt!

Skogsmaskinen tuffar upp mot huset o börjar ta ner träd på andra sidan lagårn... Ön var ju helt igenväxt... Nu kan det nog bli fint igen.

Det är många träd att kapa upp.... Jag kunde plocka hela famnen full av björkris, så det gjorde jag. Svärmor fick hälften, så bra att sätta riset på balkongen o ta in efter hand......

När jag o hundarna gick hem, så kom det besök tvärs över isen, o pratade med karlarna. Det har varit väldigt mycket bil o mc-körning här nu i ett par veckor. De har säkert väldigt roligt, de som sladdar runt här.....

Svallisen som var här i sjökanten var nästan neonblå. Fotot gör den inte rättvis. Så trolskt vackert!

Slutar detta inlägg med en soluppgång en helt annan dag......

Taget inifrån bilen....

Mot Fjällbacka!!!

Mammas (halv)faster fyllde 88, så jag drog till KUSTEN. (Mammas kusin var redan där, vi har så kul ihop, hon o jag.) Nästan framme...

Jag var alltid så bilsjuk förr, när jag var liten. Mamma åkte helst till Fjällbacka o handlade, fast det var TRE affärer i Hamburgsund. Hon gillade Fjällbacka mest. Det var ju dit vi for med båt från Kalvö o handlade, när vi bodde på ön.....

Jag mådde illa i bussen, o det blev ju inte bättre av mammas oro/omsorg.....

"Mår du illa?"

"Du mår väl inte illa?"

"Säg till om du mår illa, jag har påse med mig." Osv.....

Mådde ju illa till slut när hon pratade om det så. Det var alltid en lättnad att se denna syn, kyrktornet i Fjällbacka. När det syntes mitt i bussfönstret så visste jag:

"SNART FRAMME!! Nu klarar du det! Bara lite kvar nu." Detta ljöd inne i huvudet. Jag tänkte på det när jag kom här denna dagen, o såg tornet. Stackars mamma, det var ju botten när jag väl kräktes i bussen, på kläderna. Inget höjdarläge, varken för henne eller mig. Förstår henne avsevärt mycket bättre idag......

Träffade mammas kusin o hon höll mig sällskap medans jag gjorde Malla o Finnas grav vårfin. Amalia och Josefina hette de egemntligen. Två systrar i samma grav. Malla var yrkesfotograf, det var ovanligt då, på 30-40-talet ...... Josefina tjänstgjorde i andras hem. Piga eller hembiträde, minns inte just nu.... Graven blev fin i alla fall o vi gick o gratulerade fastern på hennes 88-årsdag.

Jag är en av många som stammar från dessa två.... De bosatte sig på Kalvö, utanför Fjällbacka, o generation efter generation följde dem. De fick många barn, många av barnen fick många barn... Vi är en stor släkt nu. Jag har ganska bra koll på den släkten, tycker det är väldigt roligt o intressant. Alldeles för många barn dog späda, en familj miste tre i difteri, tex. Det är en del minigravar här på det gamla avdelningen. Så sorgligt att se dem.... Denna sten är en av de allra äldsta på kyrkogården. Därför har den fått stå kvar i ett hörn, fast graven är borta. Den, och Mallas sten är huggen i ovanlig grön granit, som fanns på Mallas mark på Kalvö. Malla ska ha designat sin sten, o Elias, mammas farfar, har samma facklor på sin som Malla har. Spännande, de var ju inte släkt... Här vilar min mammas farfar plus några till. Han har så vacker sten..... Elias son John, var min morfar. Han var mest i Amerika o försökte tjäna lite pengar till sin familj. När han kom hem första gången så blev mamma till. När han kom hem för gott, så blev han sjuk o fick fel diagnos, dog när mamma var 4 och moster var 2 månader i mormors mage. Mormor hade inte råd med dubbelgrav så han fick en liten grav och en enkel liten sten.

Så blev då Karin, mormor, sjuk och dog 10 år efter morfar. Då fanns det inte plats var bredvid honom, så hon ligger en bit därifrån. Tänk va fattiga de var, kunde inte få vila i samma grav! Gissar att släkten fixade stenen, den var ju av lite större modell än morfars.

Mamma 14 år o moster 10 år var nu föräldralösa o flyttade till SIN mormor, sjuklig o djupt religiös. Mamma tog hand om 5 personers hushåll o en mycket omodern gård sen, tills hon var så gammal att hon kunde börja "tjäna" borta. De bar tex in varenda höstrå till djuren på ryggen...... Hade inga maskiner alls.... Hon njöt sen, när vi flyttade ilann, när jag var 4 år o brorsan 6 år.

Här är Fjällbackaarkipilagen med Väderöarna infälld. tänk, mamma ägde en liten % av Väderöarna fram till -50-talet! den biten hade jag gärna ägt idag... Men då så sålde hon o moster sin del, de behövde väl pengarna.

Här ligger Kalvö. Mammas kusins pappa var bror till morfar. Så hon har varit väldigt mycket därute, hon åxå. De var sex bröder, sen dog morfars mor när den yngste var 9 år. Elias gifte om sig o fick fyra barn till, en son o tre döttrar. Det är den yngsta dottern som fyllde 88 år, den enda som är kvar nu av den stora barnaskaran.

Bakom träden skymtar Kungsklyftan. Den är djup o lite läskig att gå i. Tre STORA stenar hänger fast över huvudet på en när man går där. Ronja Rövardotter spelades in där, de scener när de red ut från borgen. Sen har ju Camilla Läckberg lagt ett eller flera lik i klyftan i sina deckare åxå..... I parken framför så finns en staty av Ingrid Bergman. Hon hade stuga på Dannholmen, en av öarna utanför Fjällbacka. Fjällbacka börjar bli riktigt känt tack vare dessa tre damer, Ronja, Ingrid o Camilla....

Här är en bror till morfar, halvbror, den ende sonen i Elias barnaskara två. Har var ett original, en duktig fiskare som tyvärr gillade att ta en sup eller en öl. Ofta. Han var ett inventarium på Stora Hotellet när jag var liten. Utkastare, städare, dörrvakt, name it.... Därför heter ett utrymme i hotellets källare Everts, med en väldigt bra bild av honom på dörren. Kepsen, kavajen, fimpen, ölen, träskorna.....

Träskorna ja, de var det enda som fanns kvar av honom i hamnen när han till slut ramlade i sjön o drunknade. De flöt omkring där i hamnen o Evert hittades många månader senare vid kanten av en ö. Strömmarna tog honom en bra bit ut från kajen...... På ett vis ett värdigt slut för en havens man...

Ett gammalt magasin i Galärbacken. Snacka om att utnyttja sin tomt! Det är byggt helt kloss med berget! Kanske bara 1 cm imellan.....

Stuprännan tvärs över väggen kommer från huset intill. Smart, då skvätte det inte på magasinväggen, då höll den längre.

Uppe vid infarten till själva byn står denna bil o gör reklam för Väderöarna.

Har aldrig varit där men jag SKA dit nån gång! Får väl önska mig en helg där till min 60-årsdag. Bara tre år dit nu! :-)

Mamma var piga där när hon var ca 18 år......

När jag kom hem så var det en otrolig solnedgång. Solen var bakom molnen o ett avlångt äggformat sken lyste upp himmelen. Så vackert!

Älskar solnedgångar!