Mot Fjällbacka!!!

Mammas (halv)faster fyllde 88, så jag drog till KUSTEN. (Mammas kusin var redan där, vi har så kul ihop, hon o jag.) Nästan framme...

Jag var alltid så bilsjuk förr, när jag var liten. Mamma åkte helst till Fjällbacka o handlade, fast det var TRE affärer i Hamburgsund. Hon gillade Fjällbacka mest. Det var ju dit vi for med båt från Kalvö o handlade, när vi bodde på ön.....

Jag mådde illa i bussen, o det blev ju inte bättre av mammas oro/omsorg.....

"Mår du illa?"

"Du mår väl inte illa?"

"Säg till om du mår illa, jag har påse med mig." Osv.....

Mådde ju illa till slut när hon pratade om det så. Det var alltid en lättnad att se denna syn, kyrktornet i Fjällbacka. När det syntes mitt i bussfönstret så visste jag:

"SNART FRAMME!! Nu klarar du det! Bara lite kvar nu." Detta ljöd inne i huvudet. Jag tänkte på det när jag kom här denna dagen, o såg tornet. Stackars mamma, det var ju botten när jag väl kräktes i bussen, på kläderna. Inget höjdarläge, varken för henne eller mig. Förstår henne avsevärt mycket bättre idag......

Träffade mammas kusin o hon höll mig sällskap medans jag gjorde Malla o Finnas grav vårfin. Amalia och Josefina hette de egemntligen. Två systrar i samma grav. Malla var yrkesfotograf, det var ovanligt då, på 30-40-talet ...... Josefina tjänstgjorde i andras hem. Piga eller hembiträde, minns inte just nu.... Graven blev fin i alla fall o vi gick o gratulerade fastern på hennes 88-årsdag.

Jag är en av många som stammar från dessa två.... De bosatte sig på Kalvö, utanför Fjällbacka, o generation efter generation följde dem. De fick många barn, många av barnen fick många barn... Vi är en stor släkt nu. Jag har ganska bra koll på den släkten, tycker det är väldigt roligt o intressant. Alldeles för många barn dog späda, en familj miste tre i difteri, tex. Det är en del minigravar här på det gamla avdelningen. Så sorgligt att se dem.... Denna sten är en av de allra äldsta på kyrkogården. Därför har den fått stå kvar i ett hörn, fast graven är borta. Den, och Mallas sten är huggen i ovanlig grön granit, som fanns på Mallas mark på Kalvö. Malla ska ha designat sin sten, o Elias, mammas farfar, har samma facklor på sin som Malla har. Spännande, de var ju inte släkt... Här vilar min mammas farfar plus några till. Han har så vacker sten..... Elias son John, var min morfar. Han var mest i Amerika o försökte tjäna lite pengar till sin familj. När han kom hem första gången så blev mamma till. När han kom hem för gott, så blev han sjuk o fick fel diagnos, dog när mamma var 4 och moster var 2 månader i mormors mage. Mormor hade inte råd med dubbelgrav så han fick en liten grav och en enkel liten sten.

Så blev då Karin, mormor, sjuk och dog 10 år efter morfar. Då fanns det inte plats var bredvid honom, så hon ligger en bit därifrån. Tänk va fattiga de var, kunde inte få vila i samma grav! Gissar att släkten fixade stenen, den var ju av lite större modell än morfars.

Mamma 14 år o moster 10 år var nu föräldralösa o flyttade till SIN mormor, sjuklig o djupt religiös. Mamma tog hand om 5 personers hushåll o en mycket omodern gård sen, tills hon var så gammal att hon kunde börja "tjäna" borta. De bar tex in varenda höstrå till djuren på ryggen...... Hade inga maskiner alls.... Hon njöt sen, när vi flyttade ilann, när jag var 4 år o brorsan 6 år.

Här är Fjällbackaarkipilagen med Väderöarna infälld. tänk, mamma ägde en liten % av Väderöarna fram till -50-talet! den biten hade jag gärna ägt idag... Men då så sålde hon o moster sin del, de behövde väl pengarna.

Här ligger Kalvö. Mammas kusins pappa var bror till morfar. Så hon har varit väldigt mycket därute, hon åxå. De var sex bröder, sen dog morfars mor när den yngste var 9 år. Elias gifte om sig o fick fyra barn till, en son o tre döttrar. Det är den yngsta dottern som fyllde 88 år, den enda som är kvar nu av den stora barnaskaran.

Bakom träden skymtar Kungsklyftan. Den är djup o lite läskig att gå i. Tre STORA stenar hänger fast över huvudet på en när man går där. Ronja Rövardotter spelades in där, de scener när de red ut från borgen. Sen har ju Camilla Läckberg lagt ett eller flera lik i klyftan i sina deckare åxå..... I parken framför så finns en staty av Ingrid Bergman. Hon hade stuga på Dannholmen, en av öarna utanför Fjällbacka. Fjällbacka börjar bli riktigt känt tack vare dessa tre damer, Ronja, Ingrid o Camilla....

Här är en bror till morfar, halvbror, den ende sonen i Elias barnaskara två. Har var ett original, en duktig fiskare som tyvärr gillade att ta en sup eller en öl. Ofta. Han var ett inventarium på Stora Hotellet när jag var liten. Utkastare, städare, dörrvakt, name it.... Därför heter ett utrymme i hotellets källare Everts, med en väldigt bra bild av honom på dörren. Kepsen, kavajen, fimpen, ölen, träskorna.....

Träskorna ja, de var det enda som fanns kvar av honom i hamnen när han till slut ramlade i sjön o drunknade. De flöt omkring där i hamnen o Evert hittades många månader senare vid kanten av en ö. Strömmarna tog honom en bra bit ut från kajen...... På ett vis ett värdigt slut för en havens man...

Ett gammalt magasin i Galärbacken. Snacka om att utnyttja sin tomt! Det är byggt helt kloss med berget! Kanske bara 1 cm imellan.....

Stuprännan tvärs över väggen kommer från huset intill. Smart, då skvätte det inte på magasinväggen, då höll den längre.

Uppe vid infarten till själva byn står denna bil o gör reklam för Väderöarna.

Har aldrig varit där men jag SKA dit nån gång! Får väl önska mig en helg där till min 60-årsdag. Bara tre år dit nu! :-)

Mamma var piga där när hon var ca 18 år......

När jag kom hem så var det en otrolig solnedgång. Solen var bakom molnen o ett avlångt äggformat sken lyste upp himmelen. Så vackert!

Älskar solnedgångar!