onsdag 25 november 2009

Ut i regn o rusk. Tvi sa katten!

Så här tillbringar Mr X dagarna, om han inte ligger i en fåtölj/säng, eller i tvättkorgen vid fönstret i tvättstugan. I tvättkorgen kan han vässa klorna o spana ut genom fönstret. Ibland sitter han i barnrummets fönster o har perfekt utsikt över alla härliga flygande små stekar vid fågelmatarstången. De är där bara för honom! Men det är för ugget för att han ska vilja gå ut, så fåglarna får vara ifred. (Tur för honom det!)

Han är otrolig, kommer in ca 7 när vi hämtar tidningen, äter o sover till 20-midnatt! Han håller sig i ett halvt dygn, kattrackan! Nån gång vill han ut själv på kvällen, men för det mesta släpper jag ut honom varken han vill eller inte, när jag lägger mig. En gång fick han vara inne, jag var "snäll". Då ville han ut 4 på morgonen o gick omkring PÅ mig tills jag vaknade och lydde. Så SÅ snäll tänker jag inte vara mera!
Barnens soffa är nog favoriten, där jäser han mest. Kommer då nån in och kliar honom på magen så spinner han så det knakar.



Egentligen så skulle vi åkt till Väderöarna över dan idag, men blåst o regn gjorde att landkrabban i mig avbokade den trippen. Blåst hade väl gått, även om jag mått illa, är förbaskat sjösjuk! Men att bli genomblöt, när man vill vandra runt lite, det lockade inte nån av oss.



Så idag slängde vi istället ut livsnjutaren Mr X mitt på dan, tog bilen till Kville o tände ett ljus på graven. Min mor, far, farmor o styvfarfar ligger där. Jag hade tänkt tänd ett ljus där om vi skulle åkt till Fjällbacka/Väderöarna, så det ville jag göra även om båtturen inte blev av. Det regnade ju hela dan här, men i Kville så ljusnade det. Solen kämpade o försökte komma fram.
Gravljuset blev tänt och sen bar det söderut igen.

Det var både mulet o klart på samma gång, så det var ett väldigt speciellt ljus på kyrkogården. Solen kämpade förgäves långt borta. Jag funderade på hur vädret varit på Väderöarna idag...... givetvis!

Bakom kyrkan var det blå himmel.

Solen lyckades mer o mer.

Precis när vi skulle sätta oss i bilen så lyckades den helt. Vad glad man blir att se den, om så bara en lite stund!

Solen följde med en bit hemåt, men vid Uddevalla var det svart, så svart! På vår vänstra sida nästan natt, vid 16-tiden, o på den högra ljus himmel. Där var det knapp skymning. Det var fascinerande att åka in i det svarta, för att komma hem till huset.

Inga kommentarer: