onsdag 2 december 2009

Julgransjakt - fem nedlagda!

Idag var min dag helt tom i almanackan. Så jag följde med maken till skogs, för att leta granar. Det var 6 grader kallt på morgonen, andra dagen med den tempen, så det var rim o is överallt.
Så vackert!

Även den minsta pöl blir ju ett litet konstverk.

Eller hur?

Maken är väldigt kräsen på granar o jag brukar inte vara med, för inga som jag ser duger.... Men denna tittade vi bara på. En stor gran, avbruten ett par meter ovan marken, då väljer den att producera låååånga grenar nerför berget. Fascinerande. Som det kan bli.
Vi gick vidare.

Jag höll mig på öppna ytor, maken gick in i det gröna o spanade. (Vi var på ett f.d. gärde.) Hundarna höll sig överallt på samma gång, som bara hundar kan......

Även jag var kräsen i år, märkte jag efter att ha ratat en del exemplar!
Ful!
Tunn i toppen......

Gles! Skoja bara! Vackert, menar jag!

För tjock i botten.....
Gles!

Vi hittade en gran som dög i bådas ögon i den hagen.
Sedan gick vi genom lite skog o kom in i en plantering först o en annan hage efteråt.Upp o nerför bergen.
I berget hittade jag denna lav. Röd i topparna! Det fanns mycket sån just där. Blommar sånt på vintern, tro? Snyggt var det i alla fall.

Hittade en gran till nära laven + lite tallris till min altan.

Denna hittade jag, o den dög i makens ögon! Inte illa!

Vi hittade totalt tre i den hagen. Jag hittade givetvis en pinne som SKULLE med hem. Även om jag hade både stavar o en liten tall i händerna......
Visst är den snygg. Inte det? Men jag är ju inte som andra så det tycker jag!
Vi la granarna nära vägen och tog den tillbaks till bilen. Ett par ispölar till.....
Vilket mönster!
Nu kan det bli fel i fantasin, fick jag se... Usch på mig!

När skogsvägen byggdes på 50-60talet nån gång, så la de den rätt över en källa. En gammal man som bodde i skogen hämtade alltid vatten där, o det hängde en kopp i ett träd, till den som gick förbi o var törstig. Vi kallade honom för "Môsslisen". Hundarna springer här på Môsslisens källa.
Den lär de aldrig kunna bygga bort, det är ett stadigt uppskott där. Is på vintern o alltid en vattenfylld grop på sommaren. Idag var det två uppskott!? Brukar det verkligen vara det?
Naturens krafter behandlar man inte hur som helst!

Maken körde granar i två omgångar, så jag o hundarna gick hem. På mossen försökte solen kika fram igenom dimman/molnen.

Det var trolskt, klockan är faktiskt bara ca 13....

Solen syntes lite här, men inte så bra i datorn. Synd.

Det var rim överallt, så vackert!

Ajwon var vit i all sin päls åxå, men det syns inte så bra på kortet.

Men inte killarna, det hann väl aldrig fastna på dem, med den farten de har!

Mera kalla dagar, tack.

Trött o stel på ställen jag inte vissste att jag hade, så var det gott att komma hem o in i värmen.
Det blev ett tänt ljus, en kopp te o en macka med rökt makrill o tomat, innan dagen fortsatte sin gilla gång. Känns väldigt skönt att ha gjort en sån stock- o stenpromenad, när man väl är hemma igen. Tack gubben min för en bra dag, o för att du gick i min snigeltakt!
Snigeln med stavar, det är jag det!

2 kommentarer:

J den yngre sa...

Tack för att du hittade en gran till mig :)

Jenny sa...

Fnissar till lite när jag läser om er "gran-jakt"....

Vi gick på en liknande häromdagen, men var ute så sent på dagen och det började skymma....
Så om du går i "min skog" någon dag ...och råkar se två granar med ljusgröna band med små hjärtan på..Ja, då är det mina! Hahaha!!

Var ju tvungen att "märka ut dom" med något och jag hade ju stoppat ner lite band i fickan...(:

Flinar också lite när jag läser att du samlar på dej pinnar och grejer på dina promenader.
Här är en till som är "samlare"....fast jag brukar samla mest "strandfynd" och är det då stenar så kan det minsann bli tungt att kånka hem.
Och alla undrar....((;

Är man ekorre, så ÄR man!

Kram, Jenny