En kall promenad.

Skulle ha lilleman i måndags, men fick köra hem honom igen efter några timmar. Jag hade sån värk i handleden av snöskottningen i söndags, så det gick inte. Jag hade proppat mig full med värktabletter, men bära en så liten med en hand, jag var så rädd att tappa honom.

Så jag fick ge upp. Trist. Kände ju INGENTING när jag skottade! Det började efter midnatt o på morgonen hade jag sån sprängvärk att jag satt vid frukosten o nästan grät..... Fick hjälp att klä på mig, det var länge sen sist!

När vi lämnat tillbaks lillen, så släppta gubben av mig en bit hemifrån, så jag fick en promenad. Så slapp jag att sitta inne o känna efter hur jag mår. Det är ingen hit att vara ensam då.
Det var väldigt kallt att gå hem i motvinden. Men skönt att komma in sen, nöjd med mig själv att jag kom mig ut.

--------------

Solen var otroligt vacker bakom skyarna. i verkligheten var det en lilablå ring runt den.

Den syns tyvärr inte så mycket som jag skulle vilja.

Maken har skottat bort snön från svärmors gräsmatta. Nu ska hon äntligen få en brunn värd namnet o riktigt vatten. Det var ingen tjäle under snön, så det får ligga där o frysa till lite, så maskinen kan stå där sen. Här har vi haft minus 20 grader många nätter, men snön isolerar ju nåt otroligt.

Snöhögen nere på gården börjar bli gigantisk.
Snart syns inte äppelträdet.

Från andra sidan ser den ut så här.

Vägen in till kyrkan är öppnad, men känns liten nu.....

Innan jag kom hemåt så gick jag till en bekant o kollade in nyförvärven. De har blivit med nordsvensk; får jag presentera Uno. Stor bred o pälsig.

Jättesnäll var han, jag har ju mycket stor respekt för hästar.....

Med Uno följde en bagge; Oskar.

Han går dit Uno går, även på ridturer. Kommer han efter så kallar Uno på honom. Han är kastrerad. Det var första gången jag vände rumpan mot en bagge o det inte straffade sig. Kändes märkligt att inte behöva vara på sin vakt!

Tänk vilken symbios det kan bli mellan djur! Kul.