Begravning

Så var det dags för en begravning. Igen. Det blir fler ju äldre man blir, har jag märkt. Min barndoms granne o mamman till min barndomsbästis, har slutat sina dar. Så jag drog till H-sund. Cermonin var ute på ön, i kapellet. Idag kallar de kapellet för kyrka, jag har svårt för det. Det var ju så noga när jag var liten att det inte var en kyrka, utan ett kapell. Visst är det fint, där det ligger på berget, kapellet.

Eftersom väglaget inte var det bästa så åkte jag hemifrån i god tid. !

1 timma före det var dags att vara i kyrkan så tog jag färjan över till ön.

Så här mycket is har det nog inte varit på många år. 1965 - 1967 gick jag i 5-6an härute på ön. Då var det is så vi gick över bredvid färjan, ibland.

Nu var det en bruten ränna så att båtarna kan ta sig både ut och in.

Det stora vita huset var till salu för en massa miljoner för ett tag sen. Jag glömmer hela tiden att fråga brorsan om det blivit sålt. Där var tandläkare när jag var liten. Inte helt fel läge där på berget!

Nolhôttens resturang ser ut att ha gått i ide.
Och fy, vad vattnet ser kallt ut!

Hjalmars....... Det var en av tre affären när jag var liten. Hjalmar var en kort man, haltade lite och det jag minns bäst var hans plånbok. Undrar hur många dagskassor han hade i bakfickan egentligen. Den var väldigt tjock, plånboken! Nu är det krog o pizzeria här, på sommaren. De har åxå gått i ide, verkar det som......

Ja, det går ju fort att åka över. Jag tittar mot mina f.d. klasskamraters hus o undrar vem som har dem idag. Det är så lätt att bli sentimental, märker jag. Tre av dem bodde på båda sidor om färjeläget.

Vem har varit här? Är det möjligtvis "räven som raskat över isen!"?

Eftersom jag var så tidig så gick jag en bit upp på ön. Tänk, här har man gått o cyklat till skolan i flera år. Har pratat med mina döttrar om att vi ska gå ut till skolan nån gång, de o jag. Det är några km dit, mitt på ön. Det är ju vandrarhem i skolhuset nu, hade varit roligt att se hur de gjort om skolan. Folkskola med utedass, det var vad vi hade. Så moderna var vi. Sen gick jag frivilligt om i 6:e klass för att komma in i grundskolan, så jag gick på ön i tre år. Jag o andra -54:or var mitt i reformskarven, så vi fick välja hur vi vill ha det. .Men det är en annan historia.

---------

Jag lyckades att fånga en liten talgoxe i flykten. Så fort jag stannade till o siktade in kameran så flög de. Snabba små fåglar!

Gick ner till minnesstenen över de som drunknat i sin gärning på havet under årens lopp. Till o med där, på berget var det avtryck av de små söta trädgårdsmarodörerna!

Jag tycker att denna stenen är så fin.

Det är endast ett steg mellan mig o döden.....

Ja, så var det ju, och är fortfarande ibland.

Tänk vad småfolket slet på havet förr!

Sen kom jag på vad rådjuren spanar efter. Folk tänder tydligen ljus, o kanske lägger en blomma vid stenen ibland. Så det är väl smart att ha koll, kan ju bli nån tulpan....

Begravningen ja, den var fin. Många i kyrkan, alla gamla grannar som fortfarande finns, om man säger så..... Oj, vad en del blivit gamla. Inte jag förståss! Sen var det smörgåstårta o kaffe m tårta i lokal på fastlandet. Det var en fin o även trevlig begravning. Det blir ju lite lättsammare när den avlidne/avlidna har fått ha ett långt o bra liv. Så jag var fylld med positiva känslor, och många uppblossade barndomsminnen, när jag väl begav mig hemåt igen. Tack för det, ni två döttrar som höll i alltihop!

MÅSTE försöka komma "hem" i sommar o träffa er lite mer! Utan anledning! Det är ju en så viktig bit av livet, att träffas o få en glad stund!

Vila i frid, min barndomsgranne! Nu sitter även du på molnen och betraktar oss som är kvar härnere!