Lite smått o gott......

Ajwon o skatorna.

Jag vet inte varför, men den översta bilden har frusit fast där den är.....

Bloggar för sällan, kanske...

Detta är i vilket fall en bildsvit med Ajwon o skatorna. De retar henne varenda dag, så hon jagar dem inte längre, hon ser likgiltig ut och s-m-y-g-e-r sig fram mot dem. När hon gör det så har hon eye som en Border Collie. Detta fick jag se av "misstag", korten är tagna inifrån köket.

En skata blev snabbt två......

De gick likgiltigt närmare o närmare henne........
Nu har hon bestämt vilken hon ska ägna sig åt, den i diket.

SÅ nära skatuslingen var! :-)

Ajwon står still.... Väntar.....

Ett utfall o skatan sätter sig på stolpen. Ajwon har lärt sig nu att det är meningslöst att gå ner i diket........

Skatan hoppar snart in i trägårn igen o Ajwon skuggar den....

Men de är ju två... Hm...

Testar dig i stället!

Sen kom de ur synhåll, men skatorna lever, båda, givetvis.... :-)

.......................................................

En liten talgoxe flög in på altan o knockade sig mot ett fönster. Tur att katten inte var hemma, han hoppar över en meter rätt upp i luften o tar dem lätt.....

Talgoxen såg rätt pigg ut, så jag tog in den en stund.

Lite spindelväv fick den med sig in.....

När den piggnat till så gick vi ut, så den skulle kunna flyga iväg. Men den satt rätt länge i min hand. Härlig känsla!

Visst är den fin!

Strandfynd o kroppslig vånda....

Lite strandfynd på Kalvö....

Kan inte låta bli att undra om denna mask är från nåt av världskrigen, eller bara sliten av tiden i de stora haven.... Nån har lagt den o snäckan på en sten, o där fick de ligga kvar. Är den 10, 20, 30, 50, 70, 80 år, tro? Känns som man skulle kunna bygga en roman runt dess öden.......

En så perfekt kluven sten! Troligen kluvit sig själv åxå! Tänk hur det kan bli!


Tång är vacker, o den ljusbruna har jag inte sett förr. Kanske åxå är en invandrare, som de japanska ostronen.... Fin var den i alla fall!

Därbort till vänster har vi Pluret, eller Store Va`nt, dit vi flyttade från denna ljuva ö 1958...... Till höger Brattön, och jag står på mitt älskade Kalvö.... Jag står på ett musselberg, här släpper tidligen måsarna ner musslorna från hög höjd o knäcker dem. Så mycket skal.
En ljuvlig sommardag, var detta, som jag ska försöka behålla känslan av till vintern....

Jag fick reda på min sänka idag, o den bara stiger...... Jag mår bättre o bättre, men sänkan stiger... Förstår inte detta.

Hade 65 i februari, sen sjönk den o kom ner till 13 efter första behandlingen av nya medicinen; Remicad. Sen har sänkan klättrat uppåt, man tar ju blodprov inför varje behandling. Den blev 27, 36, och nu 53!!! Undra på att ögonen mår skit!!!! Behandlar mig själv nu, så att de ska lugna ner sig, jag vill ju ha min varannan-månads-dos på onsdag! Får nog skäll på ögon om jag måste in akut trots allt, men det skiter jag faktiskt i! Har en del värk nu, o det är JOBBIGT! Plus att det är för ljust att köra bil, så jag mår inte bra i ögonen....

Så blir man ju lite ledsen åxå, när värdena stiger åxå, det drar ner en psykiskt att veta det, fast jag VILL ju veta det!

Men det verkar ju som att medicinen på lasarettet plus Nonin gör gott. Dricker min Noni varje dag, just nu dubbel dos. Den piggar upp en hel del, klarar av att köra bil utan att vilja sova mycket bättre om jag tar Noni före tex...
Jag får se på mina fina Kalvökort, de piggar ALLTID upp mig! :-)

Pinnar o stockar, I love it!!

Lite ögongodis; "vrag" från Kalvö...

Jag som älskar pinnar o grenar sörjde ju över att det mesta av det här var halva träd. Gick ju inte att få med hem. Så synd!!! Dessa vita slipade silkesmjuka grenar o nu då, träd. Så vackra o så goa att ta på!

Denna som sittbänk i trägårn..... Ååååå....
Har kikat på den i 2 år nu.....

Detta kunda jag gett en vän, som gör inredningsdetaljer av ALLT!
Om jag fått med det hem...

Visst är denna underbar!!!!
Men den är ju minst 1½ - 2 m lång, jag har kikat på den åxå i 2 år... Inte lätt att forsla över havet när man inte ens har båt.....

Så vacker....

Men jag har dem i alla fall på kort! :-)

Minnen 3......

Ja, detta är inte så mycket minnen direkt. Bilder från sand/stenstranden i Brebokte på Kalvö. Hit blåser att skit från Nordsjön in, så här städar Kalvöborna varje år. Det var nog nyss gjort när jag var där, hyfsat plastfritt....

Visst är det vackert med den klargröna fetknoppsmattan på sanden. Tänk att den kan leva i sand med mest saltvatten på sig! O den silvergrå strandrågen är ju åxå en överlevare......

Det är ju inte bara plast som driver iland, lite skal o mycket tång åxå. Tänk här på stranden hade mamma med kompisar symöte, o en av dem tappade en nål i sanden. Hon letade förtvivlat, var så rädd att pappa skulle få veta och att korna skulle få den i sig. Men att hitta en nål på en sandstrand......
En ko med vasst, betydde ju ett enormt ingrepp i plånboken, antingen till veterinär eller att kon dog. Förstår att det blev lite panik......

Går man till höger i bukten så kommer det bergpallar, o till vänster så kommer stenstranden. Så många vackra färger stenarna har, när de ligger i vattnet! En enorm färgskala i brunt o svart!
På land blir de mer lika varann.

Visst är det vackert!

En blå brännmanet. Vad man tyckte badgästerna var fåniga som trodde att dessa o öronmaneterna var samma sak! För oss var det ju självklart! Blå brännmanet bränns precis som de röd/gula. Det är bara öronmaneten som har för svag kraft för att bränna oss, de bränner bara sitt byte.
O så sa badisarna maGneter, hahaha, va löjligt!!! Magneter tar man ju upp skruv o nålar med! MaNeter heter de ju! Vi tyckte allt att vi var bäst ibland! :-)

En röd/gul manet som rönt samma öde som den blå....

Ja, det var gott att gå här o filosofera... Fler bilder finns, kanske de kommer här de med.... Jag hade en underbar o solig dag på Kalvö, hoppas det blir fler innan hösten!

-----------------------

Idag ska jag till Jore, mellan Fjällbacka o Hamburgsund, o träffa barndomens badgästbästisar, de är minsann inte badisar, de! Skilland på de två begreppen!
Det ska bli så roligt, det var nog 2 år sen sist!

Träffade dem i vintras, för all del, men på en begravning, så det blir ju inte samma sak. Så ikväll blir det goda minnen att lagra i hjärnbarken!

Minnen 2........

När man har större båt så kan man inte ta sig fram mellan Stensholmarna o Kalvö. Det är för grunt. Då får man köra mellan Stenholmarna o fastlandet i stället... När vi var små så rodde vi alltid ut o då är det tillräckligt djupt för att ta sig fram mellan öarna. Så här ser stora stenen på Stensholmarna ut när man har kört på utsidan, mot fastlandet. Har alltid tyckt att den ser ut som ett kattfiskhuvud, men som båtens skeppare sa, visst är det ett kranium på samma gång! På stranden här har det enligt min moster stått ett fårhus. Varje morgon rodde nån dit, ofta barnen då, om jag fattade henne rätt, o släppte ut fåren på morgonen o varje kväll så skulle de in igen. Då hade man med sig potatisskal o annat så det gick nog ganska lätt att få in dem ,gissar jag. Men vilket jobb! Så bundet!

Bild från lite längre håll.......

Ja, när kommit så långt att man kör förbi stora stenen, då möts man av denna ljuvlga syn!!. Kalvö till vänster o Korsö till höger. Känner fortfarande att jag kommer hem på nåt vis, när jag kommer här..... Tokfia, jag säger hem till 3 platser, Kalvö, Pluret o Kyrkebacka.... Sån e jag!

Ska väl snart försöka ta mig ut hit igen, har abstinens......
Får väl se när det blir, har barn under veckorvna ett par veckor till, ska bli gott när skolan börjar så allt bli "normalt" igen. Med enbart helgjobb o veckan till mig......

-----------------------------------------------

Jag har börjat att simma varje dag, lite längre sträckor. Det var ju 25 grader i vattnet förra veckan. Nu har det regnat, simmade i regnet, inga problem ,men regnet gjorde att igår var det 20 grader i vattnet. Så stel jag blev. Gav upp efter ca 300 m gick upp. Kunde inte räta ut händerna. Så synd att jag inte tål klor, annar hade ju badhuset varit bra mycket bättre....... Där är det inte så kylslaget. Men men, får försöka att promenera, kanske, för nu VILL jag ju komma igång. Har minskat ca 2 kg i sommar, genom att bara röra mig mer o tänka LIIIIIITE på vad jag äter. Känns gott, o då vill ju mer, mer, mer åxå. Snart ska jag in o få dropp igen, bara två veckor kvar. Känner att effekten av förra behandlingen börjar avta, kan få en del värk på natten nu..... Så jag längtar dit, till min lilla livgivande påse som ska rinna in i min arm o min kropp.

-----------------------

Nu ska jag vara redeig o få rumpan av stolen o ner o röja i loppisen. Fick en herrans massa flyttlådor i helgen av en god vän. Verkar vara en hel del spännande i dem! Kul!

Minnen...................

Har med lite "barndomens hemma-bilder" i mina minnen... Detta ovanför är från "Giddebôrra", där jag badat SÅ mycket i barndomen. Först själv, innan jag kunde simma, sen med lillebror o sen med mina barn. Nu går jag ner själv o letar snäckor eller med barnbarnen om de är med. Långgrunt, visserliger gyttjig botten, men så barnvänligt. Idag finns en klätterställning/gunga/rutchkana där åxå.

Till höger på berget är en naturlig pall "Feskepalln i Giddebôrra", där storebror ofta stod med spöet. Jag gillar INTE att fiska!! Tråkigt! Så jag var sällan med där. Men till höger om palln, är det ett bra o bråddjupt badställe. "Det djupa i Giddebôrra". Oj vad vi badade där, med våra badgästvänner när vi blev större o kunde simma bra o dyka.....

Här har vi feskepalln till vänster, Snixholmen rakt fram o lite av Brattö till höger. Brattö är rysligt brant, gissar att det är därför den heter Brattö, en brant ö..... En gång simmade vi mellan Giddebôrras feskepalln o Brattö. Utan att nån var med i båt... Det var en hel del båttrafik, o vi visste inte om vi skulle orka.... Så visst, nu fattar jag inte att vi gjorde det så oskyddade.... Vi kunde ju blivit påkörda, brända av maneter eller tappat orken... Hm... Man var odödligare då....
Jisses så ARG pappa blev!! Han blev alltid arg när han blev rädd, o han var ju så mån om oss ungar. Ja, då var det inte roligt, när han kom på vad vi gjort!


Andra sidan av Brattö till vänster o Kalvö rakt fram. Denna delen av Brattö har en "stenmal". En stening sluttning, med en del växter. Så många smultron jag plockat där mellan stenarna! Vi rodde dit, åt smultron o plockade snäckor. Letade spännande vrag, pinnar mm. Där fanns om man hade tur, stora solfjäderformade snäckor. Hade de legat gömda i lera o kommit fram i storm, så var de vackert gråsvarta...... Min granne o jag riktigt tävlade om att hitta dem o få dem med hem.... Jag har nån kvar än. :-)

Man kunde nästan gå torrskodd ut till det lilla skäret strax intill Brattö, framför Kalvö till höger, vid lågvatten, men bara nästan.


Ja, kära nån, så mycket minnen det vaknar av bara några kort....
:-)

Mamma sticker fram näsan...... Hm...

Jag är lite vacklande om jag ska tro på att de som inte finns längre faktiskt finns ibland....

Mamma kom ju från Kalvö, Fjällbacka, och hon var mycket för hur det var där förr, jag har en massa papper om det på lager i flera olika hyllor o lådor...

Idag ska jag träffa släktingar därifrån som jag inte känner, (än).

Bar ut alla papper, det blev 4-5 högar på altanbordet, ca dm-höga högar.

Överst i två av högarna ligger papper med mammas skrift om vad hon vet om folket i Arons hus!!!!!! Det är hans ättlingar som kommer....

Papper som jag säkert inte hittat om jag letat efter dem....

Idag känner jag definitift att hon är här, mamma, o kollar upp vad som sker....

Jag är tacksam för ALL hjälp, så det var ju jättebra att slumpen/mamma fixade det så bra för mig! :-)