Så var det söndag kväll igen.

Helgen var intensiv + en hel del ont i foten. Vi lämnad tillbaks barnen som varit här och sen var vi en sväng till Torp, maken behövde blad till rakapparaten. Den tuggade på hans kind, så det såg ut som om JAG hade klöst honom!. Hm.

Vill ju inte få skulden när jag är oskyldig.

Väl hemma blev jag rastlös och drog till skogs. Det var att "hästsöva" över bordet eller gå ut att välja på. Så jag gick med korg o hund. Var inte inställd på att hitta nåt, men promenaden behövde jag. Korgen kan ju vara bra att ha, till mossa och pinnar mm, om svampen inte vill vara med.

Det började skymma, och inne i ungskogen var det skumt. En liten taggsvamp lyste upp den trist markytan som blir, i en halvstor granplantering.

Solen försökte allt att vara med, men granarna står tätt just där.

Vatten, vatten, vatten,. Överallt.


Så sprang jag på lite strävsopp. Mest tegelröd, men även några lite ljusare. Ingen mask!
Denna växte på en mossbeväxt trädrot.

Så även den här, på samma rot.

Den var större än den såg ut när den satt fast.

Här stannade jag med ett leende. Alla stockar på tvären i sluttningen har mina (egna) barn lagt ut. Det lekte alltid häst, när de var små. Med allt som tänkas kan. När jag letade svamp här, så sprang de i racerfart i en hopptävling nedför sluttningen. Snart har stockarna multnat bort, och det kan nog bli kalhuggt här rätt snart åxå. Denna skogen är väldigt gammal, mycket har blåst omkull. Så hoppbanans saga är nog all.

Inne i en rotvälta fanns det tre kantareller!

Det lilla längst in var av ett konstigt format, och i princip utan fot.

Närbild.

Som sagt, mycket har blåst ner.....

Nyligen och för länge sen. Älskar sådana skogar, lite John Baur över dem.

Funderade på varför barken på denna gran hade släppt på så många ställen. Det var fullt med tickor under! Naturens egna arbetare för snabbare förruttnelse....

Vackra var de åxå.

Så gav jag mig ut i ett slybeväxt kalhygge. I de ca tvåmeterlånga björkarna hade björbärsriset klättrat upp. Det var många, på gränsen till övermogna bär här. Så lättplockat!

Eftersom jag är en klok kvinna; (tyst ungar!) så har jag fyllt min fina svampkorg(tack ungar!) med mjölkpaket. Så jag hade en bytta till bären.

Inte klarar jag att gå förbi en sådan delikatess.

Ajwon har lärt sig att "När matte har korgen med, och stannar, så stannar jag.Annars skriker matte bara GÅ BORT! Bäst att stanna här i bärskogen också, tills hon är klar med vad hon nu gör."

Och det var ju klokt av henne, björnbär och den pälsen är ingen hit ihop.

Detta har varit "storskog" med både kantareller, Karl-Johan och en massa trattisar. Det kan man inte tro nu.

Långa stora hallonris var det gott om. Denna djungel hade jag i ögonhöjd. Kände mig VÄLDIGT liten just där. Storskogen bakom kändes mycket långt borta, fast den var nära.

Med onda ben o taskig balans så tog det ett tag att ta sig igenom. Staven är himla bra att ha med i skogen! Utan den hade jag ramlat ett antal gånger.

Här har råbocken både sparkat och skavt sönder trädet.

Hemma igen, på gräsmattan tog jag den sista svampen för denna gång! Sådana här regniga höstar så har jag sopp på gräsmattan. Kul.

Ja, det blev väldigt blandat. Kantareller, taggsvamp, strävsoppar, en brunsopp, några små trattisar, björnbär och lite krafs att torka till mina samlingar. Jag har en torkapparat, den är bra till mycket. Svampen förväller jag för det mesta, torkapparaten har jag mer till mina "fynd", fina tickor, mossor mm.

Innan jag började rensa svampen, så blev det björnbär med socker o grädde till Per Morberg på tvn . Oxsvansoppa, lagade han till, det såg gott ut.

Svampen var rensad, förvälld, kyld och paketerad vid ett-tiden på natten. Det blev ca 1½ liter, mer än vad jag trott.

Måste bara visa min nya last..... Älskar nötter med choklad på. Dessa är delikata! Rent farliga. En påse bara dunstar på nåt sätt, när jag öppnat den. Fattar inte vart den tar vägen.

Ett mysterium att lösa, kanske?