När jag varit nere på gärdet och inspekterat tröskningen så gick Ajwon och jag till skogs och spanade efter björnbär.
Jag har mycket taggris utanför huset, men lite björnbär, det är nog i skuggigaste laget.
Och vad hittade vi på mina stora stubbar, om inte grannens katt; Otis.
Han var INTE pigg på att bli störd av den där enländiga grannhunden!
Ajwon flamsade mest runt, alldeles för pigg på att komma med in i björnbärsriset. Det är inget att rekommendera med den pälsen.
Ska jag plocka på allvar får hon nog kopplas o bindas nånstan under tiden, knäpphunden!
Sen fick hon syn på Otis.
Han hade svårt att bestämma sig för fäkta eller fly....
Men när jag klappat honom lite så stannade han kvar. Det första jag tog i honom visste jag inte om han skulle bli arg på mig, bara för att jag petade på honom. Han var spänd!!!
Sen så koolade han ner totalt. Han är skön, den katten!
Lade tassarna under sig och började spinna. Ajwon undrade om vi inte skulle gå snart.
ÄH, kom nu matte, här var det inget kul!
Han låg kvar o myste i solen när vi gick därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar