Vatten, vatten, bara vanligt vatten...............

Så blev det av, svärmor skulle få vatten. Den gamla brunnen som de haft sen urminnes tider, hade passerat bäst-före-datum med råge. Maken ringde vår f.d. skolkompis från lantbruksskolan, han blev brunnsborrare mer än bonde, och hade borrat även för oss en gång i tiden. Förutom att de gjorde ett bra jobb för oss då, så var det himla roligt att träffa honom o hans livskamrat. Det var ju minst 20 år sen sist!

Han kom o de tittade ut en plats att borra. Maken skottade bort snön från gräsmattan, så att den kunde frysa till lite. Det var ju ingen tjäle under snön......

Trodde faktiskt det hade varit det, vi har ju haft -20 grader i många veckor, men nu förstår jag att snö isolerar mer än jag begriper.

När de borrade efter vårt vatten, för länge sen, så samlade de upp stenmjölet i säckar, jag minns att mamma fick det till trädgården. Det skulle vara bra att binda vatten i den kroniskt torra sandjorden i hennes alla odlingar med det.

Nu så blandas det tydligen med vatten, så det inte ska damma så mycket, så det var en härlig sörpa som jag möttes av, när jag kom dit för en liten "inspektion". Lerjord o stendamm med vatten - mums! Vilken gegga!

Barnbarnet hade varit där o kollat, han lyckade tydligen få det även in i ögat, så han fick sköja öga hos svärmor.

Den gossen.....

Här är rören de borrar långt ner i underjorden, ner till berggrunden. Det gick åt 7 st sen var de nere i berget. 20 m lera innan berget, det märks att man bor på gammal havsbotten!
Sedan borrade de ca 60 m i berget innan de fann vatten.

Det tog ju en dag, men vilken skillnad på ansträngning, att gräva brunn förr mot denna borrning nu.....

Här kan man ju stå o se på när maskinen gör jobbet.

Kompressorn dånade o borren slog. Vilken bullrig symfoni!

Många meter ler/bergs-slam blev det utsprutat på gräsmattan.

Undrar hur det ser ut sen när snön smälter......

Så var det klart, o vattnet rann över. Den lilla upphöjningen till höger om mitten är brunnen.

Fåglarna gillade tillgången på vatten, de kom o drack där tills maken grävde för ledningen.

Han hyrde en liten, i mitt tycke, söt, grävare o grävde vattenledning från hålet till huset till avfallsbrunnen.

Visst är den gullig, maskinen!

Brunnsborraren har fixat ledningen till huset o nu var det dags att lägga igen alltihop. Inte helt lätt med så frusen mark. Jorden var frusen i stora kokor den översta biten.

Förr hade man brunn med stenlock o en vacker pump ovanpå.

Nu är det bara ett litet lock, givetvis med logga!

Så var det klart. Nu får vi vänta på våren o se hur det EGENTLIGEN ser ut!

Vatten kan vi ju inte vara utan, så självklart o så viktigt o så himla besvärligt när man av nån anledning inget har!