Det finns bara en av hundarna som får vara med vid bordet.
Troy.
Han har fått en del specialvanor, tror det blev mycket så, när han kämpade med sin epilepsi, då innan han kom i balans igen. Tänk att han överhuvudtaget överlevde!
Ett tag tvivlade vi starkt på det, men han fick ordning på medicineringen, kom igång att valla, har till o med vunnit tävlingar, han har dispans, är ju konstant drogad...... Han är väldigt duktig med fåren.
Men nu har han börjat få sämre levervärden, så framtiden är allt lite orolig. Just nu går han på ett mycket dyrt foder, som ska kunna hjälpa, hoppas att det gör gott. Killen är ju bara 5 år, vi vill ha honom länge!
"Jag kan väl få slicka tallrikar lite, matte?"
"Inte det, men husse då? Du brukar ju ge mig vid bordet..."
"Nä-hä. Inget funkar idag. Skit åxå!"
"Jag blir så trött på dom! Ser de inte att jag sitter så fint o väntar?"
"Får väl ge upp då. För den här gången. Jag lägger mig i husses knä en stund."
Ja, visst är han speciell, den käre Troy.
2 kommentarer:
Han e bara lite bortskämd och husse e väsrt vill jag tillägga :)
Vilka blickar!!=)
Jag gillar inte att ha hundarna så vid bordet men om han gett mig de blickarna så vete sjutton om han inte fått nåt.
Jag hade förmodligen, helt oskyldigt naturligtvis, tappat nåt på golvet.;-)
Skicka en kommentar